Det var strålande sol ute idag när jag vaknade. Lite småkyligt, men rätt varmt om man höll sig undan skuggan. Brukar alltid ta en promenad ensam med gammelhunden när jag är hemma, och det var som att han visste att det skulle bli av idag. Var strängt bevakad kan jag säga :P Dock tyckte mamma att jag skulle ta ut unghunden på promenad istället eftersom att han behövde stimulansen mer. Men sucker som jag är för den äldsta vovven kunde jag ju inte strunta i våran promenad, utan jag fick helt enkelt ta två vändor. Det bör tilläggas att det inte är någon bra idé att ta ut båda två samtidigt om man planerar att släppa lös dom då den yngsta är som en virvelvind och den gamla inte alltid kan hålla så högt tempo längre. Vädret var så fint att jag inte hade något emot att gå två svängar heller, så när jag väl hade lyckats hitta mina täckbyxor i all min bråte bar det iväg.

Lite senare for jag in till stan för att träffa en kompis och få något att äta. Det blev pizza och sen for vi hem till henne och såg på film. "Den andra systern Boelyn" blev det, har velat se den hur länge som helst och vart inte besviken det minsta, den levde upp till förväntningarna. Fick ett mess av Honom precis i slutet av filmen "när kommer du tillbaks till östersund?:)" Det är tydligen någon som saknar mig lite! :) Det värsta pirret i magen har lagt sig (eller så har jag vant mig vid känslan) men sitter och har ett (förmodligen) oerhört fånigt flin på mina läppar just nu. Kan ju lugnt erkänna att jag saknar honom "lite" också (vilket är en underdrift).

För tillfället är morgondagen det enda mörka molnet på min himmel. På ett sätt vill jag inte ta itu med den dagen och samtidigt vill jag bara ha den överstökad. Det kommer att bli en lång dag, den är helt fulltecknad. Begravning och sen minnestund, sedan hem och packa in mitt flyttlass i bilen så att vi kan åka tidigt i morgon bitti. När det är klart blir det en hamburgare med några kompisar på mitt favorit hamburgerställe och efter det bör jag sova. Har dock en känsla av att det inte kommer att bli mycket sömn natten mellan lördag och söndag. 

Det har varit en rätt hektisk dag. Började hutlöst tidigt, skulle hinna med flygbussen kl 05.25 i morse. Landade runt halv 9 och sen har jag inte gjort annat än att flänga runt. Blev först en liten tur på stan med mamma, hon behövde en kofta till på lördag. Själv gjorde jag också lite fynd på ovanligt kort tid. Hem från stan en stund senare för lite att äta, bli överfallen av fyra fyrbenta bestar (som egentligen är väldigt söta och glada mest hela tiden), och sedan tillbaka till stan för att lyssna på en lunchkonsert som min kompis Ylva skulle vara med i. Hade inte träffat henne på jättelänge så det var kul. Dessutom har jag inte hört henne spela på åratal, så det var en trevlig bonus :) Efter konserten åkte vi ner på stan för att äta lunch. Sprang ihop med en av mina gamla nollor från Östersund, han pluggar tydligen här nu. Det var oväntat och roligt att se en "turare" mitt upp i alltihopa :)

Jag och Ylva snackade skit en stund efter maten, tittade på lite bilder och sånt. Precis som det ska vara med andra ord. Gick en sväng till på stan sen bara för att, åkte hem och somnade nästan på golvet med gamhunden. Mys!

Gjorde middag till mig och mamma och sen åkte jag för att hämta pappa på jobbet efter maten. Däckade på soffan efter det, måste ha legat i en inte alltför ergonomisk ställning för min nacke protesterade vilt när jag vaknade sen. Hade fått ett sms av Honom: "ses när du kommer tillbaka va?" Blev helt glad i hela mig, och nackens protester glömdes snabbt :)

Nu tror jag att det är dags för en bastu!

Har nog en av världens sämsta dygnsrytmer. Som jag misstänkte att det skulle vara tidigare är jag inte ett dugg trött, och om ca 4 timmar måste jag kliva upp för att göra mig redo att åka hem. Hua för tidiga flyg! Får försöka tänka positivt, att jag får spendera mer tid med familjen istället för en sovmorgon eller en natt på ett tåg. Hade dock önskat att det hade varit andra omständigheter som var anledningen till snabbvisiten hemma, begravningar är aldrig speciellt trevliga. Har intalat mig själv att jag har accepterat och "kommit över" det faktum att farfar har dött, men känner mig själv så pass väl att jag vet att allt kommer att komma tillbaka när jag väl stiger in i kapellet och ser kistan.

Nej, det här går inte. Har bestämt sedan länge att jag ska minnas farfar för den underbara person han var och allt vi gjorde tillsammans när jag var liten. Kom att tänka på när jag fick budet, klockan var runt 3 på morgonen och jag hade just kommit hem från mitt extraknäck på en restaurang i stan och mamma hade lämnat meddelandet på min mobil. Grät floder en bra stund, men sedan fick min kompis Zak som var online på msn mig att berätta om min farfar. Alla minnen som jag har av honom när han var frisk och när jag var liten kom tillbaka till mig och helt plötsligt kändes det inte lika hemskt längre. Det var faktiskt ett riktigt bra sätt att hantera sorgen på, det fick liksom det faktum att farfar dött att hamna i skymundan på något sätt, som att det lindrade chocken. "Tell me about him", så enkel, men ack så värdefull just den lilla frasen var.

Gårdagskvällen blev som förväntat mycket trevlig. Med god mat och ett ännu godare sällskap kan det ju faktiskt inte gå fel, eller? :P Gjorde för övrigt ett genombrott mot min fobi för grönsaker, jag åt flera bitar broccoli och tyckte om det! Blev faktiskt stolt över mig själv. Fick höra från Anna idag att broccoli är ett afrodisiakum (stavning?), vilket var helt ny information för min del. Det kanske ligger något i det med tanke på hur kvällen fortlöpte? ;)

Sitter på jobbet igen ikväll, men hann med en sväng på bokrean innan jag började idag  så kanske hinner bläddra igenom mina fynd lite senare. Har nog ärvt mina föräldrars egenhet att samla på böcker, de blir bara fler och fler! Dock ska jag nog ta och göra en ordentlig och kritisk sortering bland all kurslitteratur från när jag pluggade och förvisa det mesta till en låda i förrådet. Även där syns mina boksamlaregenheter, har bara sålt två eller tre böcker av den stora mängd kurslitteratur jag införskaffade under mina år på universitetet, och jag är rätt säker på att jag inte kommer att öppna hälften av dom igen!

Efter jobbet ikväll blir det att packa det allra sista inför flytten och helgen hemma, och imorgon blir det att kliva upp hutlöst tidigt, flygbussen går strax efter kl 5! Funderar allvarligt på att inte sova alls. Får se hur det blir.

Äntligen en ledig dag. Senaste tiden har det känts som att jag har bott på jobbet mer eller mindre. Jag tycker om mitt jobb, och jag trivs där, men nu ska det bli skönt med en dag när jag inte behöver sätta min fot där. Egentligen skulle vi ha personalmöte i eftermiddag, men det blev inställt och det känns riktigt skönt. Nu hinner jag pyssla på lite här hemma innan jag ska bege mig ut till Honom senare :) Blir mat, film och mys ikväll! Som att jag längtar!

Har känt mig lite dålig eftersom att jag och min rumskamrat ska flytta till en ny lägenhet i slutet av veckan och samtidigt måste jag åka hem till min hemstad för min farfars begravning på lördag, så jag kommer inte att vara här för att hjälpa till med själva flytten. Han har sagt att det är ok, men känner mig ändå lite skyldig för att han får flytta alla saker själv. Har packat ihop nästan alla mina egna saker redan, bara min dator som ska ner i en låda nu, så det känns ok ialla fall. Lite skumt är det dock att jag rymmer mitt liv det senaste halvåret i två resväskor, en liten ryggsäck, en liten låda och datakartongen. Sen blir jag ännu mer fundersam över varför jag har så sjukt många lådor och prylar hemma hos mina föräldrar. Dom ska jag ta med mig hit nu när jag åker tillbaka efter helgen, kommer att bli skönt på ett sätt, men samtidigt måste jag erkänna att jag inte saknat speciellt mycket av dem. Kanske för att jag inte haft mitt egna rum här, kanske inte.

Pratade med min kompis Lollo på msn för en stund sedan. Hon är en nära vän sen gymnasietiden, men vi har inte pratat på nästan ett halvår, inte ok! Får se till att det blir skärpning där! Hon bor i England med sin pojkvän just nu, men förhoppningsvis letar dom sig tillbaka till Sverige inom de närmsta åren. Det slog mig just att hon och jag inte har träffats sen innan jag flyttade hit till Östersund, shit det är längesen, 4 år! Tiden flyger verkligen iväg. Hoppas i alla fall att dom flyttar hit snart, så att det blir lite enklare att ses!

Efter ett mycket djupt och skrattfyllt samtal med min allra bästa vän Anna har vi kommit fram till att man kan dela in folket runt omkring sig i sju olika kategorier:

Familj: Mamma, pappa, syskon. Biologiska som spirituella. Personer som man älskar mer än allt. Under den här kategorin hamnar även livskamrater. Trastilltuffsare har ibland möjlighet att bli en del av ens familj.

Bästisar - Nära vänner som man inte vill vara utan. Personer som man delar allt med och som finns där i vått och torrt. Med dem delar man skratt, gråt, glädje, sorg, pinsamheter, dumheter och djupa diskussioner om vilka olika sorters folk det finns, bland annat. Riktiga Bästisar förblir alltid bästisar.

Trevliga prickar - Människor man träffar och tycker är trevliga. Sådana som betyder något (om än lite) i ens liv och som man gärna hejjar på på stan eller hänger med på till exempel fester eller andra trevliga sociala sammanhang. Kan förflyttas till alla de andra kategorierna på en rad olika sätt.

Skitstövlar - Personer som man antingen alltid har ansett vara skitstövlar, eller så har det hänt något som har förflyttat dem till denna kategori. De har sällan varit Grå massor, utan mer sannolikt någon av de andra kategorierna. Personer som har sårat dig, eller bara allmänt är ruskiga/vidriga/motbjudande/besvärliga eller liknande

Grå massan - Folk som egentligen inte syns i ens liv. Folket omkring en på stan eller på krogen. Eller någon annanstans. Dom finns där, men de tar mest upp plats som annars skulle vara tom. Grå massor kan också förflyttas till alla de andra kategorierna.

TIllfälliga tilltuffsare -One Night Stands, kroghångel, eller personer som för en kortare tid ställer till oreda med ens kläder. Har en tendens att hamna i den Grå massan förr eller senare.

Trastilltuffsare -Personer som gör att det pirrar i magen när man tänker på dom eller när dom hör av sig, eller bara hela tiden. Människor man får en crush på eller blir förälskad i, som man blir till sig i trasorna över. Vid ömsesidighet har Trastilltuffsare ibland goda chanser att hamna i familjekategorin. 

Har sagt många gånger att jag aldrig skulle börja blogga, men det verkar än en gång som att jag får äta upp något jag själv sagt. Lustigt. Eller kanske inte.

En god vän drog mig hemifrån tidigare än jag hade planerat idag för en fika. När jag väl tagit mig ur sängen insåg jag att det var en mycket bra idé, och det hela blev riktigt trevligt. Det är en sån där människa som man alltid blir glad av att träffa, och då kan man ju inte säga nej till en fikadejt, eller hur? :)

Sitter i allafall på jobbet just nu, har inte speciellt mycket att göra, väntar bara på några gäster som ska checka in. Ibland blir det rätt segt att bara sitta här och rulla tummarna, men det finns sämre jobb så jag ska inte klaga :P

Har haft sjukt mycket pirr i magen den senaste tiden, och verkligen INTE utan anledning. Min kära rumskamrat verkar ha lekt matchmaker och lyckats rätt bra. Tredje daten imorgon! Förvånas jag över att jag är så nervös inför varje gång vi ska ses, pirret i magen verkar inte vilja ge med sig alls. Tidigare har jag bara varit nervös kanske 5 minuter innan jag faktiskt ska träffa personen i fråga, men den här gången är det verkligen hela tiden. Frågar dock mig själv om jag ska våga släppa in någon i mitt liv igen, om jag verkligen vågar efter alla turer det har varit de senaste åren. Samtidigt är det något som säger att om det är någon jag borde satsa på, så är det den här killen. Han är verkligen one of a kind.