Jag tror att jag håller på att sabba den någorlunda bra dygnsrytmen jag har haft nu ett tag. Vaknade hyffsat tidigt i morse, men vände mig om och somnade igen. Vaknade andra gången runt 12-tiden. Aja, kommer ändå att vända på dygnet hur mycket som helst i helgen, så det kanske inte spelar någon roll. Varför är det så lätt att vända på dygnet men så svårt att vända tillbaka på det sen? Tycker att det åtminstone borde vara lika svårt åt båda hållen.. :P

Sjukt segt på jobet idag, inte mycket att göra alls. Min rumskompis kom och hälsade på mig runt halv 7 någon gång, det lättade upp tristessen oerhört. Hände inte mycket mer sen idag, bara att ytterligare ett resmål har lagts till på min lista; Lake Garda, Italien. Dock inte än på något år, lyckligtvis, kommer att ta mig länge nog att spara ihop till alla resor jag redan hade på listan sen innan. Ojojoj.

Ledig dag idag. Skönt. Mina tankar om att bli arbetsnarkoman verkar visa sig bli sanna iallafall de närmsta veckorna. Tror jag har en ledig dag i veckan de två kommande veckorna. Jag klagar inte, det är pengar som jag behöver till alla dom resor jag vill göra. Hade inte ställt någon väckare idag, det var skönt att kunna sova ända tills att jag vaknade helt av mig själv. Tog mig ut på stan runt 14-tiden någon gång och strax efteråt ringer Diva. Mötte upp honom och sen blev det att jag hängde med honom, hans mamma och hans morfar till diverse ställen och sedan bjöd han in mig till honom. Hade aldrig varit där så det var roligt. Faktum är att jag inte ens har varit i det området förut så har som överskriften säger vidgat mina vyer lite idag, och en sån dag är aldrig bortkastad :)

Kom tillbaka hem runt 20-tiden, satte mig i soffan med laptopen i knät och tvn påslagen. Slappt, javisst. Det är min lediga dag, jag får vara hur slapp jag vill. Har mailat lite fram och tillbaka med ett gammalt ex den senaste tiden, det var en av de oväntade sakerna som jag skrev om i ett tidigare inlägg för några veckor sedan. Det är ca 2 år sedan vi sågs senast och då gick väl saker och ting inte riktigt som det var tänkt kanske, mycket av det var mitt fel. Har alltid trott att jag aldrig skulle höra från honom igen efter det och med tanke på vart han bor är det ju inte troligt att jag kommer att springa på honom på stan direkt heller. Hursomhelst så skrev han till mig för några veckor sedan och sen dess har vi mailat regelbundet. Idag skrev han att han ville att vi ska vara vänner. Det gjorde mig glad, för han har alltid och kommer förmodligen alltid att betyda en hel del för mig, oavsett om vi har kontakt med varandra eller inte. Han var den som hjälpte mig ur den värsta tiden i mitt liv, och för det är jag evigt tacksam. Han är den enda som någonsin sagt rakt ut att jag är perfekt precis som jag är. Han är också den enda kille jag träffat som inte delar min livsåskådning som var beredd på att vänta hur länge det än krävdes, till och med åratal (och genomgå giftermål), för att jag skulle bli redo att ta ett visst steg i vår relation. Jag undrar vad som skulle ha hänt om saker och ting varit anorlunda, men det kommer ingen någonsin att få veta.

Lika segt som vanligt att kliva upp idag, frukostpasset är inte mitt favoritpass. Eller, jag vet förresten inte, tiden går mycket fortare när man har frukostpasset bara för den sakens skull att det är betydligt mer att göra plus att man har någon arbetskamrat på stället också.   Det gör ju det hela lite trevligare.På kvällarna är man alltid ensam personal på hotellet och det är ofta lite att göra. Det var en drastisk skillnad på frukostserverigen idag mot för igår dock. Bara 10 gäster, mot gårdagens 44. Mycket lugnt och skönt. Var nära att somna där en stund runt lunchtid.

Efter jobbet gick jag och Diva och fikade, det blev en rätt lång fika, riktigt trevligt tycker jag! Sen en liten tur på stan innan det var dags att kila hem. Var sjukt trött och somnade på soffan, vilket resulterade i att jag kom lite sent till hemgruppen. Men det var lugnt tyckte dom, så antar att det inte gjorde så mycket. Fick släppa ut en del som har varit jobbigt sen jag kom tillbaka hit hemifrån, det var behöveligt. Behövde inte ens ta initiativet att berätta om det, utan en kvinna i gruppen frågade mig "vill du att vi ska be för dig? Jag fick den känslan att det var något". Och så var det ju. När de andra bad för mig kunde jag inte hålla tillbaka tårarna. Det var inte som vanlig gråt som kommer när jag är ledsen eller har moodswings, utan anorlunda på något sätt. På något sätt kändes det renande att gråta.  Jag har lämnat mina bekymmer i händerna på någon som är större och visare än jag på alla sätt och vis, så nu kommer det att lösa sig på ett eller annat sätt. Om inte annat kommer jag att finna frid i det som framtiden för med sig.

En god vän/en av mina gamla chefer hade ringt mig medans jag var på hemgruppen. Har inte pratat med han på ett tag, så trodde att det hade hänt något. Hans första fråga när jag ringer upp: "vad gör du i helgen? Jag har jobb åt dig på rockweekend på Z-hallen." Är ju ledig från hotellet fre-sön så det var ju inte mycket att fundera på. Var tvungen att kolla mitt schema, men när jag sa att jag var ledig säger han "nej, det är du inte alls, inte nu längre." Det ska bli riktigt kul att jobba bar igen, det var längesen nu, i somras faktiskt. Sen är det alltid roligare att jobba på event, folk är alltid på så gott humör. Ska bli kul med lite annat än samma gamla vardagslunk också. Pratade med Skrutt om hon ville komma ner och jobba hon också, eftersom att min vän sa att dom behövde mer folk och för att hon och jag hade pratat om att gå på den konserten tidigare i vinter. Tyvärr så tar det alldeles för lång tid att åka buss hit samt att det var ganska dyrt med biljetten :( Typiskt! Det hade varit SÅ kul att jobba med henne igen, det var ju så vår vänskap började för snart 3 år sedan. Inte att förglömmas hade det ju varit klockrent att bara få träffa henne, men jag antar att det får vänta det också :(

Sverige förlorade just mot Lettland i hockey-VM, på straffar. Huvva skit! :(

Som alltid när jag har frukostpasset på jobbet vill jag inte kliva upp när väckarklockan ringer äckligt tidigt på morgonen, men inte mycket att göra åt saken. Tack och lov har jag nära till jobbet nuförtiden, bara ca 3 minuters gångväg. Full rulle på frukosten, 44 gäster som kände för att äta nästan samtidigt allihopa. Det var fullsatt i matsalen under nästan hela serveringstiden. I övrigt hände inte speciellt mycket ovanligt. Imorgon är det frukostpasset igen, en timma tidigare än idag. 5½ timme tills klockan ringer, jag borde verkligen sova.

Min rumskompis och småbrudarna kom förbi hotellet lagomt tills jag slutade och sen bar det av till affären, sen till lekparken via hemma för att dumpa kylvarorna. Träffade en före detta kollega i parken, han var där med sina två söner. Tror aldrig att jag har skrikit så mycket på en person som jag har skrikit på honom. Dock har det aldrig varit personligt, utan för det mesta handlade det som saker som behövdes fyllas på/tömmas bakom bardisken när jag jobbade i ett öltält på yran förra sommaren. Han var en så kallad "nisse" som fixade saker servisen och baren behövde. Av någon anledning hamnade han och jag oftast i samma bar när det var som mest tryck, därav allt skrikande från min sida, den höga musiken var ju också en bidragande orsak till det förstås. Han är en trevlig prick, brukar hälsa på honom då och då när an DJar på en klubb här i stan, men det var kul med ett lite mer normalt samtal för en gångs skull.

När vi kom hem och hade fått middagen undanstökad lärde jag småbrudarna att fingervirka med garn som min kära mor skickat med mig ner hit sist jag var hem. Det gick riktigt bra för den äldre, men jag tror inte att den yngre riktigt förstod vad det hela gick ut på. Fingervirka är något jag inte gjort på många många år, måste ha varit i låg/mellanstadiet sist. Det var ganska roligt faktiskt. Min rumskompis skulle iväg och träna under kvällen så jag passade flickorna en stund. Dom ville verkligen inte gå och lägga sig, men efter många om och men somnade dom tillslut. Slog på tvn och hittade en chick-flick som inte hade gått så länge. Helt ok tidsfördriv.

Fyllde i ett sånt där "survey-mail" jag fick av Skrutt idag. En av frågorna var "är du kär?" Utan att ens tänka skrev mina fingrar svaret "nej" på den frågan. Det var en ganska skön insikt. Jag är inte kär i någon just nu, men jag längtar efter närhet och någon att dela livet med. Återigen önskar jag att tålamodet och jag var bättre vänner. Skrutt erbjöd sig förresten att utföra någon sorts detektivarbete åt mig idag. Du är verkligen bara bäst vännen! :) Vet dock inte vad jag ska göra om det visar sig att hon får fram något resultat. Aja, det får jag väl fundera ut då i så fall :P

Om gårdagen var hektisk här på hotellet så är det en total motsats ikväll. De norska odd fellow damerna är ute på sin "logeträff" som de är här för och lär inte dyka upp förräns frampå småtimmarna inatt. Och då  är jag inte kvar här kan jag säga. Just nu väntar jag bara på en gäst till som ska checka in ikväll, hon dyker upp om en timme eller så. Kan verkligen inte komma på något mer att göra här och samtidigt har jag redan tagit mig igenom alla mina vanliga tidsfördriv för kvällar som den här. Jag följer ett gäng bloggar som jag redan läst idag, aftonbladets hemsida underhöll mig i en kvart ungefär, likaså expressen och lokaltidningen från P-town. Har hunnit kolla vimmelbilder, pratat med Skrutt i telefon, ätit middag, läst lokaltidningen härifrån, insett att det inte är något intressant på tv ikväll, pratat lite med gästerna, surfat på facebook mer än en gång, läst en massa film-quotes på imdb.com, messat med en annan kompis, samt tagit hand om alla sysslor som jag egentligen ska underhålla mig själv med här på jobbet. Och klockan är inte ens halv 8. Jag är UTTRÅKAD! Snacka om I-landsproblem, tristess på jobbet. Egentligen ska jag inte klaga, det kunde ju vara mycket MYCKET värre, men jämfört med igår så segar den här dagen sig fram oerhört långsamt. Tror jag ska be chefen att få stänga lite tidigare idag, ungefär så fort den sista gästen har checkat in.

Messade lite med min vän vars företag har gått i konkurs inatt. Han verkar inte alls må bra. Har inte träffat honom sen strax efter nyår och då var han också riktigt nere. Börjar bli riktigt orolig faktiskt. Han skrev att han flera gånger funderat på att messa mig senaste tiden, men inte kommit sig för. Kan inte säga att jag är förvånad. Gick ju själv in i som ett skal när jag hade mitt "dåliga år" och pratade knappt med någon, förutom folk som spelade samma rollspel som jag på internet. Ibland är det verkligen så mycket lättare att skriva än att prata, utan att någon kan se eller höra en om man inte själv tillåter det. Min vän ville inte prata igår, bara messa. Han orkade inte prata skrev han, det hade varit för många jobbiga telefonsamtal senaste tiden. Hoppas för hans skull att det vänder snart.

Vilken kväll det har varit på jobbet. De första timmarna var rätt händelselösa men sen invaderade 40 norska odd-fellow damer hotellet. Tror aldrig jag haft så många incheckningar på en gång förut. Men det gick bra. En liten stund senare kom 13 pizzor som var beställda till damerna och så skulle de ha två glas vin var till det. Jag hade det jag gjorde med andra ord. Fick lite hjälp av en dam att slica upp pizzorna så att jag kunde börja servera vin till det övriga sällskapet. Önskar att jag hade tagit med mig min egna vinöppnare, hotellets vinöppnare är verkligen inget att hurra för, speciellt inte när man har lite bråttom. Ska komma ihåg det till nästa gång jag måste öppna mer än en vinflaska under samma kväll där. Gick ju faktiskt runt med en vinöppnare i handväskan där ett tag, inte för att jag drack vin överhuvudtaget förr, men en sån vinöppnare kan vara bra till mer än att bara öppna vinflaskor ;) Kanske ska stoppa ner den i väskan igen, hmm. Fick göra en del varierande saker ikväll. Servera pizza och vin förstås, men sen fick jag laga en stol som gick sönder, möblerat tillbaka alla stolar, bord och fåtöljer damerna hade flyttat på, diska och städa. Plus alla vanliga hotell-reception sysslor vi har. Men det är kul när det varierar lite i arbetsuppgifterna, man hinner som inte bli less riktigt.

Blev kvar rätt länge på hotellet ikväll, 2 timmar över ordinarie arbetstid. Plus att jag började en halvtimma tidigare också. Klirr i kassan det! Sen har jag skrivit upp mig på 4 kvällar på restaurangen jag jobbar extra på den här månaden och där blir det ju lätt minst 10 timmarspass om inte mer. Kanske till och med tar mig upp i heltid totalt i timmar om inte mer den här månaden! Inte dåligt. Jobb är bra att sysselsätta sig med, speciellt när man tänker för mycket på massa annat onödigt, som jag. Stötte ihop med två gamla kollegor på vägen hem. Hon är kock och han bartender. Riktigt duktiga är dom båda två. Det var lite kul, har träffat honom någon gång då och då eftersom att han jobbar på den populäraste krogen i stan, men henne har jag inte sett på ett bra tag.

Läste i tidningen tidigare idag att en väns företag har begärts i konkurs. Tråkigt. Har försökt ringa och höra hur det är men har inte fått något svar. Får testa igen imorgon kanske. Har förresten funderat på om de senaste dagarnas tungsinne hos mig har berott på tristess. Visst, helgen var underbar, galen och vansinnigt rolig och det var skönt att vara hemma, men sen jag kom tillbaka hit. Har haft alldeles för lite att göra och för mycket tid att tänka på saker och ting. Kom att tänka på det efter att jag hade pratat med mina gamla kollegor som jag träffade på vägen hem. För nått år sedan när familjens ena hund och min ögonsten hade dött skulle jag jobba, jag var inte alls på topp. Han som jag träffade på nu ikväll var min chef vid den tiden och istället för att säga något tröstande som egentligen inte skulle ha hjälpt såg han till att jag hade sjukt mycket att göra den kvällen, samtidigt som han drog en massa dåliga skämt och gjorde saker för att få mig att skratta. Det funkade, riktigt bra. Samma sak var det när en kille jag dejtade avslutade vår relation medans jag fortfarande hade halva arbetspasset kvar, jag fick inte bli ledsen, jag hade gäster på hotellet och det innebär ett leende fastklistrat i ansiktet. Dagen efter jobbade jag mitt första pass på restaurangen jag extraknäcker på, vilket också innebar ett leende fastklistrat i ansiktet. Först dagen därefter blev jag ledsen på riktigt, och då hade jag en ledig helg och behövde ingen mask. Hursomhelst. Sen är det ju faktiskt så att glädje smittar, och de norska damerna har sannerligen skrattat ordentligt ikväll. Det plus att jag haft hur mycket som helst att göra utgjorde en riktigt bra kombination, jag har inte hunnit tänka alls på något annat än mitt jobb. Man kanske skulle bli en arbetsnarkoman?

Jag har lyckats igen. Var lite smått stressad innan jag skulle bege mig hemifrån för att ta bussen till VC tidigare idag. Kom på att jag hade glömt att koka spagetti till min matlåda till jobbet idag så kom på den briljanta idéen att koka vattnet i vattenkokaren och sen hälla över det i en kastrull för att spara tid. När vattnet sen hade kokat upp och det var dags för själva hällandet lyckas jag igen. Spiller det väldigt varma vattnet över min hand. Fick lite stänk på magen och på foten också. Det gick bra i det stora hela, men bekvämt var det inte. Har märkt att jag alltid blir betydligt klumpigare när jag har träffat någon jag tycker om, så tycker att jag inte borde vara så klumpig just nu. Jag dejtar ju inte någon längre. Tyvärr. Men vad gör man? Inte mycket jag kan göra när Han blev rädd, annat än att låta Han vara, eller? Drömde om Honom i natt förresten. Testade köra hans bil på nån huvva åker och allt var som det alltid hade varit. Vettesjutton varför. Men det var irriterande/jobbigt/trevligt att drömma om Honom. Varför dyker personer jag försöker att inte tänka på upp i mina drömmar hela tiden? Varför kan dom stanna utanför mitt huvud och mina drömmar så att jag kan se framåt istället för att grubbla på hur det skulle kunna vara? Faktum är att jag inte har tänkt så mycket på Honom senaste tiden, lever som sagt fortfarande på den välbehöveliga bekräftelsen jag fick i lördags. Men den håller på att sina också, speciellt eftersom att jag vet att jag aldrig mer kommer att träffa människan. Vet ju inte ens hans riktiga namn. Dessutom är en "hook-up" för en kväll inte vad jag föredrar direkt. Vad är det jag gör som får grabbsen att bli rädda? Det är ju inte första gången det hänt.. Äsch, jag inbillar mig säkert. Intalar mig det iallafall.

Jag och Skrutt fick oss återigen ett gott skratt över förra lördagen. Det var inte bara vi som hade fotograferat under förfesten och idag hade Skrutt hittat igen den andre fotografens bilder på facebook. Vi gick igenom dem medans vi pratade på telefon och skrattsalvorna avlöste varandra. Nu kommer jag att kunna leva på den kvällen ännu längre.

Smygpremiären av den nya klädaffären här i stan var trevlig. FÄRGCHOCK säger jag bara. Galet mycket färger där inne, det kändes nästan som att vara på en cirkus eller en leksaksaffär. Kläderna var helt ok, men hittade inte direkt något jag "blev kär i". Jag tror inte att jag och det kommande vårmodet klaffar riktigt. Aja, inte mycket att göra åt, ingen tvingar mig att köpa kläderna, eller hur?  Gick och satte oss på stället jag jobbar extra på ibland lite senare och chillade en stund. Förhoppningsvis kommer jag att få jobba där en hel del i maj, så länge det inte krockar med schemat på hotellet. Ska kolla upp det imorgon, extra pengar skadar aldrig. Mitt sällskap Diva ville ut på krogen, men jag kände mig alldeles för trött för det så han var snäll och skjutsade hem mig. Tror att jag tog rätt beslut i att fara hem, hade nog inte varit ett speciellt trevligt sällskap ute på krogen. Dessutom har jag ju en del saker att ta itu med imorgon innan jobbet.