Den här dagen har verkligen gått hiskeligt långsamt. Den har känts som den 23e december när man var liten ungefär, som då var årets längsta dag i väntan på tomten och alla julklappar. Det är dock inte så att jag haft tråkigt, har hunnit med en hel del idag. Träffade en god vän som jag pluggade med här i stan tidigare, hon, hennes fästman och deras lille son (som har blivit galet stor) kom upp till stan igårkväll så idag hann vi med en snabbtur i några affärer och även en fika. Det var riktigt roligt att träffa dom igen, det var rätt längesen sist nu. Hem sen och tvätta, en tråkig hushållssyssla, även om den är bättre än att diska. Nu är det iallafall gjort och väskan är packad för morgondagens resa. SOM att jag längtar. Har en känsla av att dagen imorgon kommer att gå ännu långsammare än dagen idag har gjort, om det nu är möjligt. Ska bli skönt att komma härifrån ett tag, att få umgås med min karl i nästan två veckor, träffa familjen och Skrutt och samtidigt inte behöva oroa mig för det ekonomiska då jag redan kommit upp i normalt antal arbetstimmar den här månaden. Underbart är ordet, underbart.

Om ungefär 25 timmar är jag hemma hos min Certain Someone. Längtar.

Har precis härjat lite med Småtjejerna, kast med liten Ior, i gosedjursformat alltså. Förundras återigen hur mycket "lite roar små" kan smitta av sig, tror aldrig att det kommer att sjunka in ordentligt, hinner liksom glömma bort det mellan varven. Är det anorlunda när man är "barnvakt" på heltid (alltså förälder) tro? Ska jag vara ärlig så hoppas jag inte. Men men, det lär väl märkas en dag, hoppas jag.

Gårdagen då? Frukostpasset på jobbet, ny praktikant också. Ska man känna sig gammal för att man har en praktikant från gymnasieskolan? Det känns ju som att jag själv var det alldeles nyss. Tiden har gått så fort dom senaste åren, det känns fortfarande som att jag precis kommit till den här stan, förutom att jag inte går vilse speciellt ofta längre. Hursomhaver har jag inte vant mig vid tanken på att vara handledare åt praktikanter, även om vi faktiskt hunnit med ett gäng sånna under det år som jag jobbat i receptionen på hotellet. Det kanske kommer med tiden det också. Tog det allmänt lugnt när jag kom hem, surrade i telefon en hel del av eftermiddagen och kvällen, tack och lov för handsfree, även om min börjar falla i bitar så smått. Den funkar fortfarande iallafall. Var dock en smula otrevlig när jag pratade med Certain Someone på kvällen, somnade nämligen mitt i samtalet, ett antal gånger. Var tydligen trött. Det börjar närma sig nu, snart ses vi igen. Saknaden blir större ju närmare måndag vi kommer.

Fick ett trevligt Wake-up call idag av Certain Someone. Brukar aldrig bli glad åt att bli väckt innan jag sovit klart men blir det av honom av någon anledning. Det var för övrigt riktigt tur att han ringde när han ringde, för jag hade klipptid bokad kl 12 och kl 11 sussade jag fortfarande sött. Hade fastnat i ännu en skum dröm, den här gången spelade jag tennis med badmintonracket. Det gick väl inte helt bra kan tilläggas. Hursomhaver, begav mig ut på stan mot frisörsalongen, hade inte varit där länge alls innan Diva dök upp också. Det var trevligt. Klippningen tog ca 1½ timme, vilket är betydligt längre än vanligt när jag varit hos frisören, men jag klagar faktiskt inte. Tycker det är galet skönt när någon håller på med mitt hår, skulle kunna gå till frisören flera gånger i veckan bara för att få håret tvättat och fönat om jag hade haft råd. Blev nöjd med klippningen också, det blev lite anorlunda än vanligt, men inte någon gigantisk skillnad, men lite kul är det med någon variation ibland ändå, eller hur?

Tog en snabbfika med Diva innan det var dags att gå till jobbet för ännu ett kvällspass. Lugn kväll, inget uppseendeväckande som hände. 

Grattis förresten till min kära storasyster som fyller år idag (eller igår om man ska vara petnoga över vad klockan är just nu) och grattis till mig som firar 6-årsjubileum för innehav av körkort, om man nu får säga så ;) 

Hade en ledig dag igår så bestämde lunchdejt med Diva och sen blev det lite drällande på stan efter det och även en fika. Bokade klipptid hos Divas kompis som jobbar som lärling på en salong i stan som jag hört ska vara duktig. Kände att det var verkligen på tiden nu, länge sen jag klippte mig sist, alldeles för längesen. Det är lite lustigt, varje gång jag varit till frisören säger jag till mig själv att jag ska börja klippa mig var tredje månad, bara för att håret ska bli någorlunda jämntjockt hela vägen, men jag misslyckas varenda gång. Förra gången hade det gått ca 8 månader, den här gången blev det 7 månader sen sist. Undrar om jag någonsin kommer att lära mig.

Slänge ihop en middag till mig och min kombo när jag kom hem, han skulle åka och hämta sin flickvän som åkte hem till sin hemkommun i måndags. Dom kunde verkligen inte hålla sig ifrån varandra länge :P Nej skämt åsido, jag tycker det är roligt att dom hittat varandra och så var det lite andra anledningar som spelade in i det hela. Dock var det skumt att vara helt ensam i lägenheten av någon anledning igårkväll, det blåste och regnade en del så träden utanför vår balkong kastade hela tiden skumma skuggor som i ögonvrån såg ut som en person. Ja, jag är mörkrädd och har ibland en tendens att skrämma upp mig själv när det kommer till sånna saker. Pratade med Certain Someone på telefon och det gjorde dock det hela mycket bättre. Det blev återigen ett flera timmar långt samtal och som vanligt flög tiden iväg. Somnade samma minut som vi lagt på, skönt, en natt mindre tills jag får sova bredvid honom igen, ja, jag vet att jag säger det hela tiden, men jag längtar något sanslöst.

I söndags blev vi definierade, igår blev vi officiella. Som många av mina bekanta skulle säga "är ni tillsammans på facebook?" när jag yttrade något sånt. Och jo, så är det. Vi är tillsammans på facebook, och överallt annars också :) Hade dock berättat för mina föräldrar innan det hela hamnade på facebook, vilket känns bra med tanke på att alla pappas systrar finns på min vänner-lista där och det är väl inte riktigt den vägen man ska gå, iallafall tror jag inte min mor skulle bli helt glad om hon fick veta det den vägen :P Det här känns bra iallafall, det gör det verkligen.

Annars hände inte speciellt mycket under dagen igår, jobbade kväll, inget direkt oväntat hände. Galet seg kväll faktiskt.

Kan inte sluta tänka på och längta till måndagkväll, då är jag hemma hos min karl igen :)

Jobblördag, inget ovanligt hände på jobbet. Slappt men segt. När jag slutat för kvällen begav jag mig hem till min Pina-Coladavän och Sågverkaren för att kolla läget på en fest dom hade. Hade inte alls tänkt stanna länge, och lyckades hålla det den här gången. Var där i kanske 1½ timme nånting innan jag gick hem. Ringde Certain Someone på vägen och det blev ett hyffsat långt men mycket speciellt samtal. Ja, det har gått fort, galet fort, men det känns bra, oerhört bra, så det gör inget att det gått så fort egentligen. Men nu är vi definierade! Känns helt sanslöst, galet, sjukt, omvälvande och underbart att kunna kalla honom för min.

Söndag, frukostpasset på hotellet. Jag kunde inte sluta le. Jag har haft ett leende på mina läppar i stort sett hela dagen, underbart. Dom som fått veta nyheten har varit glada för vår skull, Skrutt var först ut att få veta, hon fick ett sms direkt efter att vi lagt på efter det speciella samtalet. Sen fick min kombo veta och han gav mig världens kram när jag kom hem från jobbet. Det är så underbart när folk vill dela glädjen med en själv när man har sånna nyheter. Det där talesättet "delad glädje är dubbel glädje" slår verkligen huvudet på spiken.

Till middag blev det grillat ute på gården. Lite väl svalt för att äta ute för min smak, men det gick bra med jackan på. Det var jag, min kombo, hans tjej, hennes kompis, min Pina-Coladavän och Sågverkaren. Skrattade så jag fick ont i magen, men jag vet inte direkt åt vad. Goda vänners lag antar jag :) Efter middagen blev det ännu ett långt telefonsamtal med Certain Someone. Tiden flyger verkligen iväg när vi pratar, skulle kunna surra på hur länge som helst tror jag. Underbart. En vecka kvar nu tills vi ses igen. Önskar det vore nu.

Dagen började riktigt bra, väcktes av att telefonen ringde. I vanliga fall är det väl inte sådär jättekul att vakna till telefonen, men igår var det en Umebon som ringde och min dag startade med ett leende. Har för övrigt lovat att hitta på ett nytt smeknamn åt han här på bloggen, har nått alternativ men har inte riktigt bestämt mig ännu. Ska fundera lite till.

Fick en bra stund hemma innan det var dags för jobbet, riktigt skönt att bara slappa några timmar. På jobbet var det dock allt annat än slappt. Tror aldrig att jag haft så mycket att göra på en fredagkväll där förut, men det var skoj. Två större sällskap och ett litet, norska golfare, turistutbildningsambasadörer och två "vanliga" par. Blev många frågor, ett gäng som köpte massa dricka, ännu fler frågor, folk som checkade in stup i kvarten och så gick min mobil varm. Fick över 100 sms av karln under dagen, tror det måste vara rekord :) Tiden flög iväg och vips var det dags att gå hem. Skönt med sånna dagar!

Väl hemma var det någon sorts mini-fest i lägenheten. Min kombo, hans tjej, hennes kompis och min Pina-Coladavän var hemma hos oss. Lite senare kom även Sågverkaren och hans kompis förbi och sa hej. Jag, min kombos tjej och hennes kompis bänkade oss i köket och snackade tjejsnack. Underbart :) Det är verkligen något speciellt med sånt snack, tror inte att grabbar någonsin kommer att förstå :P Hursomhaver, fnissläget på och humöret på topp. Dock blev jag galet trött och drabbades av en våg av jättesaknad av Certain Someone så var helt enkelt tvungen att ringa en stund. Längtar galet mycket tills nästa vecka är slut, för då har jag två hela veckor ledigt! Kommer inte alls att spendera dom här i stan, det är ett som är säkert! Har planerat en tripp hemöver för att gå på min kompis vigsel och för att träffa Skrutt, men kommer att mellanlanda i U-town både på vägen upp och ner. Ska bli underbart.

Hemma från Umevistelsen nu. Tiden har gått galet fort och det har varit underbara dagar. När jag kom fram dit hade han tänt massa ljus och gjort mysigt och så hade han köpt hem god mat för följande dag och annat gott som han visste att jag gillar. Vet inte hur många gånger jag frågat både mig själv och Umebon om han verkligen är på riktigt de här senaste dagarna. Vi har egentligen inte gjort så mycket, mest bara umgåtts och varit i varandras sällskap. Jag klagar inte. Bara för att man inte bor i samma stad betyder inte det att man måste hitta på en massa saker hela tiden så fort man ses. Det är minst lika viktigt att bara vara och njuta av sällskapet tycker jag, även om det självklart är kul att hitta på saker nu och då.

Vi blev bjudna på lunch hemma hos Pysslerskan, en god vän ända från lekis-tiden, som jag inte träffat på bra länge. Har faktiskt inte varit hemma hos henne sen vi båda flyttade hemifrån, så det var riktigt roligt att se hur hon bodde. Sen var det ju självklart roligt att träffa henne. Förhoppningsvis hinner vi ses mer om jag ska börja hänga i Umeå nu och då framöver. Det var riktigt trevligt och roligt, även om det var lite småpirrigt att ta med Umebon hem till någon som känt mig sen jag var liten. När det kommer till vissa saker blir jag lätt nervös har jag märkt, förstår inte varför då det oftast visar sig vara helt onödigt, vilket det också var i det här fallet. Kanske för att det här faktiskt kan leda till något riktigt bra och jag vill att det ska funka överallt?

Fick besök av mina hjärnspöken en av kvällarna. Galet onödigt om man frågar mig. Önskar dom bara ville försvinna för alltid, för allt dom egentligen gör är att sabba mitt humör och den goda stämningen. Hjärnspöken är kanske fel ord, då det är spöken från mitt förflutna som alltsomoftast kör min självkänsla i botten och gör mig till en osäker liten varelse som helst av allt vill gömma sig nånstans. Anledningen till att dom dök upp var löjligare än löjligast också, eller iallafall en av anledningarna. Den andra är lite svårare att knäcka, men jag tror det kommer bli bättre med tiden. Det blev bättre efter en stund och snart var allt bra igen, mycket tack vare mitt sällskap. Han är inte som alla andra barn, Umebon. Och som att jag är glad för det :)