Galet segt på jobbet idag. Nästan inga gäster alls, det märks att sommarsäsongen går mot sitt slut. Tragiskt egentligen. Många tankar har farit genom mitt huvud idag, många funderingar på varför. Dock har andra tankar kommit och gått. Funderar starkt på att lägga av med att dricka alkohol, jag menar, det fanns ju en tid när jag inte behövde alkohol för att ha roligt, eller hur? Vad hände med det? Var det för att jag flyttade till en annan stad och började umgås med andra människor? Var det för att jag kände mig osäker på mig själv efter flytten och var rädd att bli utstött om jag inte umgicks med mina nyvunna bekantskaper under samma premisser som dom? Visst, det kan smaka underbart gott, men lika ofta hutlöst vidrigt. Sen den där känslan av att vara full. Fnissläget i all ära, där tycker jag om att vara, tillsammans med goda vänner, men när man passerat fnissläget och börjar bli snurrig på riktigt, hur kul är det egentligen? Vad ger det ens?

När Favorittysken och hans vänner anlänt på fredagkvällen försvann "de jobbiga känslorna" i ett nafs, bara för att han kommit till stan, en av mina allra bästa vänner. Jag och en kompis mötte upp dem på tågstationen och följde sedan med dit där dom skulle slå upp sina tält. Surrade om allt och inget, skrattade tillsammans och var glada att ses. Underbart. När tälten var på plats gick vi till The Rock, som i en månad framöver kommer drivas av Phoenix. Tog en god drink, mötte Frisörskans kombo och Bondsonen där, och av någon anledning fick han för sig att bita mig i halsen. Fråga mig inte varför, han fick väl upp nått ryck. Hursomhaver så hade vi en riktigt trevlig kväll, det vart bara lite senare än jag planerat, så det var tungt att kliva upp och gå till jobbet på lördag morgon. Dags för frukostpasset. Dagen flöt på bra och efter jobbet slappade jag hemma ett tag innan det var dags att göra sig iordning för kvällen. Grillning hemma hos min Pina-Coladavän med efterföljande fest. Hade riktigt roligt, hade nog hellre stannat där än gått ut på krogen som vi gjorde, men men, det är lätt att vara efterklok.

På Plaza var det alldeles fullpackat med folk, som vanligt vill säga. Dansade lite, minglade en del och tappade bort vännerna alldeles för många gånger. Lyckligtvis hittade vi igen varandra innan det var dags att gå. Hade blivit sjukt hungrig och drabbats av världens hungerkravaller under kvällen, så ett stopp på Sibylla var ett måste. Gott och välbehöveligt. En av tyskarna lånade mig sin jacka för att det regnade, snällt tycker jag. Somnade galet fort när jag kom hem, var visst lite trött.

Idag är "dom jobbiga känslorna" tillbaka och jag har än en gång klistrat på mig masken med det fejkade leendet för att ta mig igenom kvällen på jobbet. Jag fick iallafall ett dygn utan den, hoppas jag inte kommer att behöva den så länge till. Men jag tror att det kommer ta ett tag, för  även om jag gör mitt bästa för att följa alla goda råd jag fått, är det inte helt lätt. Jag känner mig tom, nästan halv. Även om jag hela tiden visste att det kunde bli såhär, så kunde jag inte helt stänga in mina känslor som jag ville tydligen. Skulle vilja se hur planen som Han Som Har Allting I Sin Hand satt upp för mitt liv ser ut. Kanske skulle livet bli enklare att leva då?

Det kändes meningslöst att vakna idag. Aldrig känt så förr, men idag är väl inte riktigt som alla andra dagar. Men som en räddande ängel fick jag ett sms av Skrutt, med en rolig historia. Och som att jag skrattade! Underbara älskade Skrutt, du har räddat min dag, en kort stund kändes livet meningslöst, men tack vare dig är den hemska känslan borta. Vill aldrig känna så igen, aldrig aldrig. Du knuffade mig i rätt riktning när jag inte visste vad jag skulle ta mig till. Du fick mig att inse att det finns alldeles för mycket underbart här i världen att leva för för att ligga i sängen och deppa!

Mina vänner är för övrigt dom underbaraste man kan tänka sig. De som hört vad som hänt har erbjudit sig att lyssna om jag vill prata, hållt om mig länge och försökt muntra upp mig. Tack för att Ni finns, utan er skulle världen vara en mycket mörkare plats och jag skulle inte ha mycket att leva för!

Update: Fick ett mail av min kloka Storasyster. Vet inte om det är vishet som kommer med åren eller om hon helt enkelt fick det här hon skapades. För klok, det är hon, min kära syster, det har hon alltid varit. För det mesta har hon rätt också, och så även den här gången. Tack för dom kloka orden och råden, ska göra mitt bästa för att följa dem. Jag älskar dig, min kära syster.

Storasyster åkte hem igår, alltid lika jobbigt/tråkigt när någon som varit och hälsat på åker hem. Som alltid är det mindre jobbigt när jag är den som åker och jobbigare när jag är den som blir lämnad. Men jag vet ju iallafall det att relationen med min syster inte kommer att förändras, hon kommer alltid att vara min kära syster.

På hemgruppen i onsdags bad dom andra för mig om att osäkerheten jag kännt i mitt liv den senaste tiden skulle bli klarare och att jag skulle få vägledning till vad jag ska göra med mitt liv och särskilt när det kom till relationen mellan Honom och mig. Ja, vad ska man säga. Jag har fått bönesvar. Är jag glad för det? Inte alls, iallafall inte just nu. Osäkerheten kring vår relation är som bortblåst. Det enda jag inte ville var att relationen skulle blåsa iväg tillsammans med osäkerheten. Men det gjorde den. Igen. Tanken på att Han inte kommer finnas i mitt liv är skrämmande, vill gärna att vi ska klara av att vara vänner (eller rättare sagt att JAG ska klara av det) men jag vet inte hur lång tid det kommer ta. Förra gången räckte det ju med att jag skällde ut han efter noter en kväll så var det bra sen. Kan det bli lika lätt den här gången? Tveksamt.

Men vem är det som är den rätta för mig? Hur många felaktiga val ska jag behöva göra innan jag hittar rätt? Det jag ser i Honom är ju det jag söker efter i ett förhållande, det vet Han också nu, men tydligen så är Han inte rätt för mig. Jag är less på att kyssa grodor nu, jag vill hitta min prins.

Diva kom och joinade mig och min syster för frukost idag. Gjorde mannagrynsgröt, riktigt gott! Måste börja göra det oftare igen tror jag bestämt. Man håller sig ju mätt på det ett tag. Drällde på stan ett tag innan vi mötte upp med Honom och Charmtrollet för en fika. Var faktiskt lite nervös innan vi sågs, men det var onödigt, förstås. Första presentationen med någon i min familj avklarad alltså. Nog för att Storasyster vetat om Honom ända sen vi dejtade första gången där i vintras, så var det kanske inte lika stort som om det hade varit mamma eller pappa. Har en känsla av att DET kommer att dröja ett tag.

Efter fikat gick vi hem och slappade en stund innan vi gick en trappa ner för en pizza innan det var dags för hemgrupp. Gott med pizza och trevlig hemgrupp, som alltid.

Oj-hjälp-känsla. Vad gör jag nu? Scary.

Tog sovmorgon i morse. Skönt. Hade dock bett min syster att väcka mig när hon vaknade, men eftersom att hon kände för att leka familjemartyr och sitta hungrig innan jag vaknade så gjorde hon inte det :P Tog det lugnt på förmiddagen, fastnade ett tag på www.dump.com innan vi packade för ett besök på storsjöbadet. Innan dess var det dock dags för en lättare måltid på ett fik, paninis, gott. Iväg till badhuset, simmade 500m innan vi placerade oss i bubbelpoolen. Sköööönt! Avslutade vistelsen på relaxen med en bastusittning. Hem igen för att göra middag, lax med kokt potatis och gräddfil- och romsås (fiskägg, inte spriten). Avslutade middagen framför Pride and Prejudice och min kombos nybakade kladdkaka. Mums!

Idag runt kl 11 kom äntligen min kära syster fram hit till mig. Galet roligt att träffa henne igen! Gick en sväng på stan, lunchade i parken, lagade god mat med min kombo och småtjejerna. Gott. Hängde på youtube en stund efter det hela högen, ganska roande faktiskt, innan min kombo åkte för att lämna barnen. Jag och syrran skar upp lite honungsmelon (ja, jag vet att jag blivit galen i det) och slog på Fantomen på operan filmen. Bara för att det var vi :)

Min syster är den enda i min familj som vet om Honom, och hur läget är mellan oss. På något vis känns det skönt att kunna berätta sånt för henne, även om jag inte är redo att berätta något för mamma och pappa. Det kommer jag inte att göra heller förräns det är seriöst och officiellt. Om det nu blir så vill säga. Jag vet att hon inte kommer att säga något till dom heller, vilket också känns tryggt.

Fick en "bad-gut-feeling" just nu. Usch.

Vad har hänt idag då? Inte så mycket egentligen. Tror inte att jag har varit utanför lägenheten ens. Har dock inte varit helt isolerad, det kom lite folk hit under kvällen och kollade på film (Sin City och Minority Report). Diskade upp i köket också, hade tänkt städa hela lägenheten, men orkade verkligen inte. Får ta mitt rum lite snabbt imorgonbitti innan Storasyster kommer hit, just nu är det ju ett bombnedslag. Men men, hennes plan landar ju inte ap-tidigt så det borde gå bra ändå.

Kort inlägg idag, men helt ärligt vet jag inte vad mer jag ska skriva. Dagen var som sagt rätt händelselös.