Var ledig tisdag och onsdag, och jobbade kvällen på torsdag, så bestämde mig i en handvändning att åka och hälsa på Umebon igår efter jobbet. Det var ganska roligt att ringa och väcka honom (lyckades tydligen tajma in samtalet en minut innan hans väckare skulle ringa, ibland har jag mina stunder :P ) och säga att jag kunde åka dit. Han blev glad, och det gjorde mig ännu gladare. Hade galet lätt att le åt alla gästerna hela dagen, för jag kunde helt enkelt inte sluta. Min kollega kom och bytte av mig en halvtimma tidigare än vanligt, jag begav mig hemåt och packade på inte lång tid alls. Hade lovat Diva att ta en fika efter jobbet och ville inte bryta det, så skyndade mig på. Resultatet blev en inte alltför välplanerad packning, men tror att jag fått med mig det jag behöver. Blir ju inte borta så länge ändå.

Bussresan var galet seg, antagligen för att jag hade någon som väntade på mig vid slutmålet, och som att det var underbart att se honom när jag klev av bussen :)