Hemma från Umevistelsen nu. Tiden har gått galet fort och det har varit underbara dagar. När jag kom fram dit hade han tänt massa ljus och gjort mysigt och så hade han köpt hem god mat för följande dag och annat gott som han visste att jag gillar. Vet inte hur många gånger jag frågat både mig själv och Umebon om han verkligen är på riktigt de här senaste dagarna. Vi har egentligen inte gjort så mycket, mest bara umgåtts och varit i varandras sällskap. Jag klagar inte. Bara för att man inte bor i samma stad betyder inte det att man måste hitta på en massa saker hela tiden så fort man ses. Det är minst lika viktigt att bara vara och njuta av sällskapet tycker jag, även om det självklart är kul att hitta på saker nu och då.

Vi blev bjudna på lunch hemma hos Pysslerskan, en god vän ända från lekis-tiden, som jag inte träffat på bra länge. Har faktiskt inte varit hemma hos henne sen vi båda flyttade hemifrån, så det var riktigt roligt att se hur hon bodde. Sen var det ju självklart roligt att träffa henne. Förhoppningsvis hinner vi ses mer om jag ska börja hänga i Umeå nu och då framöver. Det var riktigt trevligt och roligt, även om det var lite småpirrigt att ta med Umebon hem till någon som känt mig sen jag var liten. När det kommer till vissa saker blir jag lätt nervös har jag märkt, förstår inte varför då det oftast visar sig vara helt onödigt, vilket det också var i det här fallet. Kanske för att det här faktiskt kan leda till något riktigt bra och jag vill att det ska funka överallt?

Fick besök av mina hjärnspöken en av kvällarna. Galet onödigt om man frågar mig. Önskar dom bara ville försvinna för alltid, för allt dom egentligen gör är att sabba mitt humör och den goda stämningen. Hjärnspöken är kanske fel ord, då det är spöken från mitt förflutna som alltsomoftast kör min självkänsla i botten och gör mig till en osäker liten varelse som helst av allt vill gömma sig nånstans. Anledningen till att dom dök upp var löjligare än löjligast också, eller iallafall en av anledningarna. Den andra är lite svårare att knäcka, men jag tror det kommer bli bättre med tiden. Det blev bättre efter en stund och snart var allt bra igen, mycket tack vare mitt sällskap. Han är inte som alla andra barn, Umebon. Och som att jag är glad för det :)