Blev positivt överraskad när jag kom till jobbet i morse. Eftersom att pensionärsgänget hade suttit uppe efter stängning hade jag väntat mig att jag skulle få börja dagen med att diska en hel massa glas. Men icket! Dom hade städat undan så fint efter sig och till och med diskat. Hur många hotellgäster gör sånt? Dom flesta människor brukar ju lämna glas etc, där de står när de går och lägger sig, när de vet att någon annan kommer och städar upp det. Positivt överraskad som sagt.

Efter jobbet gick jag ut på gården med en filt och en lärobok till en resttenta som jag ska försöka mig på nu i sommar. Får se hur det går. Hua, önskar jag slapp. Låt ute i solen kanske 1½ timme innan Cykelförsäljaren joinade mig för att köpa skräpmat. Pratade med Skrutt en stund efter jag ätit, innan det var dags att möta upp två av mina kompisar för att fara på Arnljotspelet. En vikingaberättelse som sätts upp på en utomhusteater här varje sommar. Helt ok, men det bästa var nog stämningen och utsikten. Galet fint, det tänker man inte på när man spenderar större delen av tiden inne i centrum.

En viss känsla har kommit över mig idag. Jag vet precis vad den betyder, men jag vill inte ge efter för den, inte än. Det kan gå åt så olika håll, och jag undviker gärna det ena hållet, om det är möjligt. Men då gäller det att jag håller mig själv i schack. Tålamod, tålamod...

Hade en sjukt skum dröm natten till igår. Ena stunden var jag helt överlycklig och överväldigad av glädje, i nästa stund äcklad, rädd och arg. I den tredje stunden totalt förvirrad, men samtidigt trygg från det som skrämde mig stunden innan. Usch. Det skumma med drömmen var att det inte var dom två senare stunderna som gav mig någon sorts ångest under delar av dagen, utan den första. Det borde ju ha varit tvärt om kan man tycka.

Åt macka med kallrökt lax på till frukost, mm mm mm. Kände mig en smula konstig efter drömmen jag haft och även på grund av lite annat, så var en smula off. Det är ovanligt i Hans sällskap kan jag säga.

På eftermiddagen vankades det jobb, ett stort sällskap med pensionärer ute på sin årliga bussresa har bokat nästan hela hotellet. Stora sällskap har ofta en tendens att ta mycket energi och vara mest till besvär, men dom här tanterna och farbröderna verkar vara hur gulliga som helst. I slutet av kvällen satt dom allihopa inne i frukostmatsalen och sjöng en massa klassiska allsånger medans en av dom spelade dragspel till. Riktigt mysigt. Dragspel är helt klart ett underskattat intstrument om man frågar mig. Han höll mig sällskap på vägen hem på telefon, pratade i nästan 1½ timme. Det var skönt att prata med någon och inte tänka på en mindre rolig nyhet jag fått tidigare under dagen.

Fick höra något igår och i förrgår som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till, bara för den sakens skull att jag inte vet om det är sant eller inte. Det ställer till det för mig en smula. Får väl veta hur det ligger till förr eller senare, men mitt tålamod är ju som sagt inte det bästa alla gånger.