Var på jobbet 05.15 i morse. Insåg hur mycket en extra timmes sömn på morgonen kan betyda. Och hur långsam en extra timme vid slutet av arbetsdagen kan vara. Aja, det gick ju bra iallafall.

En annan sak jag insett är hur mycket min osäkerhet kan påverka mig. Jag försöker att inte tänka på den, men de tankar som den för med sig får nytt fäste i mitt huvud hela tiden. Sen när har jag varit någon som behöver bekräftelse? Visst, bekräftelse vill väl alla ha, men BEHÖVT den? Och varför känns behovet större än aldrig förr just nu? Igår kunde jag inte sluta le. Vad hände? Inget har ju hänt, åt varken ena eller andra hållet. Vad sjutton är det för fel på mig?

Tog en promenad med Betongbarnet tidigare, det var trevligt, riktigt skönt ute också.