Galet segt på jobbet idag. Nästan inga gäster alls, det märks att sommarsäsongen går mot sitt slut. Tragiskt egentligen. Många tankar har farit genom mitt huvud idag, många funderingar på varför. Dock har andra tankar kommit och gått. Funderar starkt på att lägga av med att dricka alkohol, jag menar, det fanns ju en tid när jag inte behövde alkohol för att ha roligt, eller hur? Vad hände med det? Var det för att jag flyttade till en annan stad och började umgås med andra människor? Var det för att jag kände mig osäker på mig själv efter flytten och var rädd att bli utstött om jag inte umgicks med mina nyvunna bekantskaper under samma premisser som dom? Visst, det kan smaka underbart gott, men lika ofta hutlöst vidrigt. Sen den där känslan av att vara full. Fnissläget i all ära, där tycker jag om att vara, tillsammans med goda vänner, men när man passerat fnissläget och börjar bli snurrig på riktigt, hur kul är det egentligen? Vad ger det ens?

När Favorittysken och hans vänner anlänt på fredagkvällen försvann "de jobbiga känslorna" i ett nafs, bara för att han kommit till stan, en av mina allra bästa vänner. Jag och en kompis mötte upp dem på tågstationen och följde sedan med dit där dom skulle slå upp sina tält. Surrade om allt och inget, skrattade tillsammans och var glada att ses. Underbart. När tälten var på plats gick vi till The Rock, som i en månad framöver kommer drivas av Phoenix. Tog en god drink, mötte Frisörskans kombo och Bondsonen där, och av någon anledning fick han för sig att bita mig i halsen. Fråga mig inte varför, han fick väl upp nått ryck. Hursomhaver så hade vi en riktigt trevlig kväll, det vart bara lite senare än jag planerat, så det var tungt att kliva upp och gå till jobbet på lördag morgon. Dags för frukostpasset. Dagen flöt på bra och efter jobbet slappade jag hemma ett tag innan det var dags att göra sig iordning för kvällen. Grillning hemma hos min Pina-Coladavän med efterföljande fest. Hade riktigt roligt, hade nog hellre stannat där än gått ut på krogen som vi gjorde, men men, det är lätt att vara efterklok.

På Plaza var det alldeles fullpackat med folk, som vanligt vill säga. Dansade lite, minglade en del och tappade bort vännerna alldeles för många gånger. Lyckligtvis hittade vi igen varandra innan det var dags att gå. Hade blivit sjukt hungrig och drabbats av världens hungerkravaller under kvällen, så ett stopp på Sibylla var ett måste. Gott och välbehöveligt. En av tyskarna lånade mig sin jacka för att det regnade, snällt tycker jag. Somnade galet fort när jag kom hem, var visst lite trött.

Idag är "dom jobbiga känslorna" tillbaka och jag har än en gång klistrat på mig masken med det fejkade leendet för att ta mig igenom kvällen på jobbet. Jag fick iallafall ett dygn utan den, hoppas jag inte kommer att behöva den så länge till. Men jag tror att det kommer ta ett tag, för  även om jag gör mitt bästa för att följa alla goda råd jag fått, är det inte helt lätt. Jag känner mig tom, nästan halv. Även om jag hela tiden visste att det kunde bli såhär, så kunde jag inte helt stänga in mina känslor som jag ville tydligen. Skulle vilja se hur planen som Han Som Har Allting I Sin Hand satt upp för mitt liv ser ut. Kanske skulle livet bli enklare att leva då?