På ett sätt känns det som att en viss sak har passerat alldeles för fort. Inte för att jag klagar, jag föredrar alltid att må bra och vara glad framför det motsatta. Det skulle dock inte förvåna mig om det hela kom tillbaka och bet mig i ryggen om ett tag, bara för att. Sen funderar jag på hur mycket det kan betyda att bara få lite uppmärksamhet, från nästan vem som helst, när man är lite nere så som jag varit sista tiden. Hur vet man skillnaden på om det är bara någon som uppfyller det mänskliga behovet efter bekräftelse eller om det faktiskt är något helt annat det rör sig om? Ibland har man ju sånna dagar, när man bara behöver en komplimang eller en gillande blick från någon man anser vara attraktiv/trevlig/schysst/het etc. när man minst anat det för att resten av dagen ska vara på topp. Har jag lyckats utveckla en galet bra egenskap för att skaka av mig större besvikelser för att sen kunna fortsätta att njuta av livet så fort som möjligt, eller är det den oväntade uppmärksamheten som får mig att glömma besvikelsen som hände för inte alls längesen? Lyckades jag packa in mina känslor i is den här sommaren, eller trodde jag mig bara känna något som jag ville känna, för att jag gillade idéen på vad som kunde vara? Kan riktiga känslor försvinna så fort, bara för att jag vet att dom inte leder någonstans och att jag har accepterat det faktumet? Var det ens riktiga känslor som jag hade/trodde mig ha? Eller är det så att mitt hjärta varit och fortfarande är inpackat i is sedan den där sommaren för flera år sen som vände mitt liv uppochner, då jag lyckas skaka av mig saker så fort nuförtiden?  Är det den oväntade uppmärksamheten som gör det? Eller är det något annat än bara oväntad uppmärksamhet?

Sitter på jobbet och är galet trött. Känns som att jag inte sovit alls i natt. Det har jag säkert gjort, men det var en sån där "känns-som-att-man-bara-hinner-blinka-en-gång-så-är-det-dags-att-kliva-upp"-natt. Med andra ord känns det som att jag varit vaken hela natten. Hua. Ska strax ta itu med att städa undan frukosten, måste bara hitta motivationen först. Varför är det alltid svårare att hitta motivation på jobbet när man är ensam och inte har några kollegor här samtidigt? Det är ju ändå samma saker och lite till som ska göras. Aja.

Tankarna vandrar åt samma håll idag igen. Förstår inte varför. Varför nu? Ibland undrar jag om det är någon som testar mig.

Surrar med Skrutt i telefon när hon helt plötsligt utbrister: "Jag har fått Pokémon mellan bena!" Var verkligen bara tvungen att skriva om det, ont i magen av skratt, fnissläge deluxe! :D

Har inte varit utanför lägenheten idag. Har varit galet slapp med andra ord och som att det varit skönt. Sov minst 11 timmar, antar att jag behövde ta igen mig efter föregående natt där jag inte sov så mycket. Kikade på film med min kombos dambesök, Mamma mia, det var trevligt. När min kombo kom hem från jobbet berättade dom att dom pratat om att ha taco-kväll här tillsammans med Cykelförsäljaren och hans flickvän, och det tyckte jag skulle bli trevligt. Efter middagen började grabbarna lira guitarhero och vi tjejer satt kvar i köket och surrade över ett glas vin. Det blev en hel del skratt faktisk, riktigt trevligt om du frågar mig :)

Tankarna har farit åt ett håll jag inte trodde att dom skulle fara åt idag. Skumt och förvirrande. Äsch, det går säkert över så småningom.

Tvättdag som tidigare nämnt på onsdagen, upp tidigt med andra ord. Men det var helt ok ändå, åt frukost på balkongen i solen medans jag väntade på tvätten och satt sen där ute och läste en bok. Riktigt najs. Kvällen på jobbet var lagomt seg, men den flöt på bra ändå. När jag slutat styrde jag kosan mot Cykelförsäljarens lägenhet, där partyt var i full gång. Min kombo hade köpt en flaska vin åt mig som var mycket gott och lättdrucket, som att dricka saft. Fnissläget kom som på beställning och humöret var på topp. Hade för övrigt också fått ett "ja" på frågan om objektet för torsdagens blinddate ville gå och fika med mig nån dag, och även om jag då inte hade träffat människan så var jag glad. Iiiiiiiih är väl det bästa jag kan komma på för att beskriva känslan :P

Efter ett tag hamnade vi alla hemma hos mig och min kombo för guitarhero, varför vet jag inte, men så blev det iaf. Folket droppade av efter en stund och tillslut satt jag, min kombo, min kombos dambesök och min kombos kompis, kallar honom Umebon, i köket och surrade. Fnissläget fanns fortfarande där och vi hade riktigt trevligt. Efter ett tag var det bara jag och Umebon kvar, dom andra blev visst trötta. Surrade på ett tag till, kom in på religion och Nostradamus (stavning?). Alltid lika intressant med djupa diskussioner i onyktert tillstånd.

I morse ringde min kollega och undrade om jag kunde komma in och jobba då hon som går städ i vanliga fall gjort illa revbenen och hade riktigt ont. I ett sånt läge känner jag iallafall att man inte kan säga nej, så trots en viss seghet och trötthet från föregående kväll och natt med dålig sömn sa jag ja. Galet seg dag på jobbet, mycket att göra i städet och jag var ju inte på topp direkt. Men tillslut så var alla rummen städade och jag fick gå därifrån. Diva ringde och frågade om han fick bjuda mig på fika, och det kan man ju inte säga nej till! Lika trevligt som alltid, men jag var galet trött. Det gjorde inte saken bättre att vi satt i en skön soffa på fiket. Gick hem efter ett tag och la mig för att ta en powernap inför kvällens blinddate. Ville ju inte gärna sitta där och gäspa, inget vidare bra första intryck det! Träffen gick bra, vi satt och surrade på ett fik i ca 2 timmar, riktigt trevlig typ var han. Får se om vi ses något mer. Om inte annat skulle jag inte säga nej till att ha honom som vän. Aja, en sak i taget. Det är ju ganska nyss som jag och Han bröt så tänker skynda långsamt oavsett vad.

Diva har gjort slag i saken och fixat en blinddate åt mig. Blir mitt livs första, är galet nervös, men det går nog bra förhoppningsvis! Fika står på agendan, woah!

Hade en galet skön "bara vara" dag igår, var ledig så hade all rätt att bara slappa och må gott. Lyckades klara ut Super Mario Galaxy på Nintendo Wii, lite stolt är jag ändå :P Lagade middag senare, älgfärsbiffar, mums! Senare på kvällen gick jag, Diva och min kombos dambesök på bio och kollade in senaste Harry Potter-filmen. Hittills har jag tyckt att de filmerna varit helt ok utifrån böckerna, men den här var nog den "sämsta" dom gjort, inte ok. Sällskapet var trevligt iallafall, så jag klagar ändå inte :)

Idag är jag uppe med tuppen för att tvätta. Alltid lika roligt, men kanske lyckas få till en normal dygnsrytm för ett tag framöver iallafall. Alltid något.

Tog en lång sovmorgon idag, galet skönt. Hade starka planer på att inte röra mig nämnvärt under dagen, men då skrev Diva på msn och tyckte att vi skulle gå och äta lunch på stan. Det kan man ju inte säga nej till så pallrade mig upp, gjorde mig presentabel och tog mig ut på stan. Efter vi ätit gick vi och kollade lite i affärer. Diva hade sett ett par skor på en rockabilly-affär jag inte ens visste fanns som han ville köpa och sen kilade vi in på Din Sko. Hade mest tänkt kolla vad dom hade, brukar sällan hitta skor jag "blir kär i" så trodde att det skulle vara riskfritt. Men oj vad jag hade fel. Hittade ett par svarta stövlar inom en minut och när jag satte mig för att prova såg jag en annan sko i hyllan som jag var tvungen att testa också. Det var mycket dumt gjort, för jag kunde inte bestämma mig för vilket par jag ville ha mest. Lösningen: Köpa båda paren. Tummade lite på sparkontot, men då det är löning om en vecka känns det ok ändå. Och så fick jag ju mig två par love-at-first-sight-skor också! Annars under dagen köpte jag en ny skarvdosa (eftersom att jag på något konstigt vänster lyckats ha sönder den jag hade innan) och ett nytt batteri till min bankdosa. Trodde batteriet skulle vara betydligt dyrare än det var, men det kostade bara 20 spänn, inte illa alls!

Försöker att inte tänka på det, på Han, och håller jag mig sysselsatt går det bra för det mesta. Men det är just det där när jag inte har något speciellt att göra, då kommer tankarna tillbaka. Idag kom den elaka "var-det-jag-som-gjorde-något-fel"-tanken till mitt huvud. Frågade mig själv om det var något jag hade kunnat göra anorlunda, om det hade gjort någon skillnad om jag hade låtit mina känslor löpa fritt eller om det bara hade resulterat i att jag blivit än mer sårad. Även om jag vet att man aldrig får veta "vad som skulle kunna ha hänt" så är det svårt att låta bli att undra.

Förresten så är det en årsdag idag. Galet vad tiden går fort ibland.