Nu sitter jag och min kombo på tåget påväg tillbaka till Östersund. Gårdagen och idag har gått mycket fort, men som Skrutt sa; det blir alltid kort och intensivt när hon och jag ses nuförtiden. Det var ju betydligt enklare att träffas regelbundet när vi fortfarande bodde i samma stad. Men nu är det ju inte så tyvärr och då får man ses de tillfällen man får möjlighet helt enkelt, och då blir det som sagt ofta rätt intensivt. Det har varit underbart att träffa henne igen dock, längtar redan till nästa gång!

Vi kom fram till vår huvudstad runt halv 7 i morse och tillslut lyckades vi även hitta dit vi skulle, men det tog en liten stund. Hua för trafiken och alla gator som går huller om buller där i storstan, jag blir alldeles snurrig bara jag tänker på det. Fick även känslan senare under dagen att jag verkligen inte passar in i Stockholm. Tur för mig att jag inte har några önskningar eller förhoppningar om att vilja flytta dit. Det är inget fel med att åka dit på besök, men jag skulle nog inte klara av att bo där någon längre tid.

Somnade och sov ett bra tag på sängen i lägenheten Skrutt ska hyra i andra hand under sommaren, kände mig oerhört osocial, men kunde verkligen inte hålla mig vaken. Det är lustigt hur trött man kan bli av att bara sitta stilla i en bil i ett antal timmar. Skrutt och hennes karl åkte för att tanka hyrbilen och sedan bar det av för att lämna tillbaka den. De följde oss till City-terminalen och vi fick oss lite mat i magen. Skrutt var väldigt trött så de for tillbaka till lägenheten en stund efteråt. Förstår att hon behövde sova, hon sov knappt någonting under hela natten. Jag och min Kombo strosade runt en del, hängde på en bänk ett tag och strosade sedan runt en stund till. Av någon anledning kom citatet "Got you one outway?" upp. Vet inte riktigt hur vi kom på det, men det kom att tänka på hur knasigt det kan bli när man översätter något rakt upp och ner från ett annat språk. Inte konstigt att det kan bli missförstånd ibland när människor med olika modersmål träffas och ska kommunicera.

Tredje dagen sittandes påväg någonstans, känner mig hyffsat less om jag ska vara helt ärlig. Men det var helt klart värt det för att få träffa Skrutt. Vi ska vara framme runt 21 tiden ikväll, och då är det meningen att vi ska gå och socialisera på campuspubens bartömning. Min Pina-Coladavän åker söderut imorgon och kommer inte hem förräns i slutet på juli, så måste ju dit och säga hej då. Det kommer att bli tomt i Östersund i sommar.

Sov oväntat väl med tanke på att jag och Skrutt sov skafötters natten som var. Tydligen hade hon råkat sparka mig i ansiktet under natten, men jag hade inte märkt något alls. Kanske hon däckade mig med sin spark?!?! Nej skämt åsido, jag måste ha sovit för djupt helt enkelt, då kan man ju nästan vända mig upp och ner utan att jag märker något. Ibland iallafall. Efter frukosten tog vi en sväng på stan innan det var dags att börja packa allt som skulle med ner till huvudstaden. Vi var riktigt effektiva och hade packat ner mer än hälften innan det var dags att hämta hyrbilen Skrutt hade bokat för resan. Jag fick äran att köra först, det är lätt den mest hightechiga bil jag någonsin kört. Mer än en klimatzon, 6 växlar och farthållare bland annat. Har aldrig kört med farthållare förr, det var ju riktigt lyxigt! Personligen lärde jag mig köra bil i en Volvo 240 och senaste tiden har den huvudsakliga bilen jag kört (vid de tillfällen jag varit hemma hos mina föräldrar) varit en Volvo 940. Bättre än så är det inte. Men, jag klagar inte för det, det blir ju som lite extra kul att testa riktigt nya bilar då :)

Andra händelser under dagen har varit att jag fått träffa Skrutts nya kille, hennes nu före detta kombo och tre personer från hennes plugg. Trevliga prickar tycker jag :) En annan sak som jag inte riktigt förstår är att jag har haft Fotbollskillen i mina tankar de senaste två dagarna. FIck jag inte som jag ville när jag berättade för honom hur jag kände förra lördagen ute på min balkong? Jag vet ju att det inte går att bygga ett förhållande på tre dagar och sedan leva i olika delar av landet utan att egentligen känna varandra. Jag har ju provat det tidigare, för flera år sen i och för sig, men ändå. När jag träffade JFK fick vi fyra dagar tillsammans, och det resulterade i ett 8 månader långt distansförhållande, och nu efter år utan kontakt är vi e-mail vänner via facebook. Något sånt vill jag väl inte gå igenom igen, eller? Vad sjutton håller jag på med? Han är ju en riktigt trevlig grabb förstås, men jag känner ju honom knappt.

Aja, nu ska jag försöka vara lite social med Skrutt och de andra här i bilen! Vi har fortfarande ett x antal timmar kvar till Stockholm.