Har äntligen fått upp taklampan som min Pina-Coladavän handlade åt mig på IKEA för någon vecka sen. Hade tänkt vara händig och sätta upp den helt själv, jag menar, SÅ svårt kan det ju inte vara att sätta fast en ny kabel och hänga upp lampan i taket. Men tydligen. Jag fick fast kabeln och lyckades hänga upp den i taket, men lyste den? NEJ! Usch vad irriterad jag blev. Inte vart det bättre när min kombo kommer hem och fixar biffen i ett nafs. Nog för att jag är tacksam att han kunde fixa det och att det inte var fel på lampan eller nåt sånt, men det fick mig att känna mig lite... jag vet inte.. dålig? Dock lyckades jag ju fixa nya kablar till mina fönsterlampor för nåt år sen, så det kanske inte är helt hopplöst iallafall nu när jag tänker efter. Men ändå. Här lever jag efter en önskan att vara oberoende (åtminstone tills jag är less på att vara det) och klara allt jag tar mig för på egen hand, men så måste jag ändå be om hjälp för en sån simpel sak. Bara lite irriterande ibland.

Annars har dagen varit riktigt lugn. Har slappat på soffan större delen av dagen sen jag kom hem från turen på stan med Diva, kollat lite på tv och allmänt tagit det lugnt. Ibland är det skönt att vara ensam, men bara ibland.

Kom precis hem från en liten tur på stan med Diva. Shoppade lite, men inte alls mycket och allt var billigt. Efter två månaders leverne på under existensminimum (till och med under csn-nivå) var det oerhört skönt att handla något. Det kändes som att jag levde upp på nytt. Tror aldrig det har varit så skönt att få skatteåterbäring någonsin. Nej, jag är ingen shopoholic, och jag vet att det här inlägget får mig att låta riktigt materialistisk, att "köpa saker gör mig lycklig", men så är det verkligen inte. Det är själva känslan att kunna göra/handla något utan att behöva oroa mig för om jag ska kunna köpa mat resten av månaden som var upplyftande. Sen att jag hittade en ny top att ha på någon av de planerade festerna i helgen gör ju inte saken sämre, eller hur? :)