Sov alldeles för länge idag igen. Ville verkligen inte vakna. Vad är det med drömmar på morgonkvisten som man bara måste veta hur de slutar? Har drömt på morgonen hur ofta som helst senaste tiden känns det som. Bara en liten smula irriterande, men ibland är dom ju rätt trevliga förstås. Gick lite ärenden inför morgondagen innan det var dags att gå till jobbet. Dock får det mesta handlandet vänta tills imorgon. Måste nog skriva en lista med allt jag behöver handla hem annars kommer jag garanterat att glömma någonting.

Hursomhaver. Kvällens bal var aningen större än den i förrgår. Dessutom var vi 3 pers kort, alltid lika roligt *sarkastisk*. Vi fick med andra ord springa benen av oss och slita hund hela kvällen. Lägg det till 325 tonåringar som går ut för att bli så fulla som möjligt samtidigt som dom inte har  lärt sig hur mycket dom tål. Och som den förra balen; de hade glömt vissa etikettsregler, trots undervisning om det hela i skolan inför balen! (Jobbade tillsammans med en tjej som ska gå på sin studentbal nu på tisdag och hon gav lite "inside information" om det hela. Hon var lika upprörd över deras beteende som jag). Visst, jag har inte alltid lyckats hålla mig inom mina gränser när det kommer till alkohol alla gånger, men är man på en finmiddag så kan man faktiskt bete sig därefter också tycker jag!

När jag gick hemåt pratade jag i telefon med Skrutt, det var lika trevligt som alltid. När jag var nästan hemma kommer ett gäng människor ut ur en port, en av dom kände jag igen direkt, på grund av ett mycket utstickande drag. Det var den där långa killen från igår. I klungan var även han som gav mig sitt nummer och de två tjejkompisarna som var här och åt middag igår. De är lagomt onyktra och tycker bestämt att jag ska följa med ut på krogen. Det tyckte inte jag. Samtidigt börjar Skrutt sjunga "Ja må hon leva" i telefonen, SötSkrutt!! Helt plötsligt tar någon tag i min hand och placerar en puss på handryggen. Det var en knäböjande kille som jag aldrig någonsin sett, lite emo-kid liknande stil sådär. Han tittar på mig med hundvalpsögon och säger "en gång är ingen gång", sen ställer han sig upp och går. Jag fattade ingenting. Den långa människan försökte få med mig ut några gånger till men gav tillslut upp. Tack för det. Jag går hem och sätter mig i soffan med laptopen i knät. Dags att varva ner. Nu har jag förflyttat mig till sängen och det är dags att sova, som att det ska bli skönt. Ser fram emot morgondagen, önskar bara att Skrutt kunde varit här, då hade dagen varit ultimat på en gång. Längtar SÅ tills den 2a juni när jag får träffa henne igen!