Vet inte om ångesten börjar smyga sig på mig, eller om det är rädsla för att trilla dit igen. Föregående vecka har varit hur skön som helst, ingen ostabilitet, inget funderande fram och tillbaka, men nu verkar det vara dags igen. Han var verkligen hur fin som helst, men det är klart, för ett sånt leende kan vem som helst smälta. Men det hör inte hit. Det var ett fyllestrul inget mer. Bytte inte ens nummer. Dock vet jag inte om jag gjorde ett misstag att adda han på facebook eller inte. Men kunde verkligen inte låta bli. Aff, ibland önskar jag att jag kunde stänga av mina tankar, så att dom inte vrider och vänder på saker hela tiden. Måste boka en tvättid och tvätta bort lukten från mina lakan, och från linnet jag hade på mig när vi sov. Uppenbarligen fastnade mycket av hans lukt på det. Fast det luktar ju så gott. Suck, nu får jag skärpa mig, ska INTE trilla dit igen. Det var som sagt ett fyllestrul.