Kalaset i torsdags blev lyckat. Ett gäng barn, en tårta och en hel massa ballonger överallt. Hade riktigt trevligt. Efteråt följde jag med Honom och hans urgulliga lilla dotter (som jag för övrigt smält helt för nu) hem. Åt kvällsmat och efter att lilltjejen somnat satt vi vid köksbordet och pratade om allt möjligt. Tycker att det är viktigt att bara kunna sitta och prata med varandra om vadsomhelst och glömma att tiden går. Kan inte direkt påstå att jag kunde det med den förra killen jag dejtade. Senaste tiden har jag frågat mig själv vad jag tänkte på när jag bara accepterade det läget och inte gjorde något åt det. Som att avsluta det hela till exempel. Men men, man lär sig ju av sina misstag, eller hur? Uppskattar det jag har nu så mycket mer nu på grund av det tidigare. Vågar inte riktigt erkänna för mig själv att det här kan bli någonting, men det känns väldigt bra, och på något sätt väldigt rätt så långt. Allt Han gör klaffar liksom med det jag tycker om och vill ha, utan att jag har sagt något om det.

Igår klev vi upp hyffsat tidigt för att vara en ledig dag, åt gröt till frukost och gav oss ut på stan för att kolla den årliga Gregoriemarknaden. Köpte inget, men det var trevligt att kolla runt lite. Gick och köpte mackor till lunch och sedan åkte vi tillbaka hem till Honom. Fixade middag, ugnsstekt lax med råstekt potatis/sötpotatis med yoghurtsås. Gott! Runt halv 7 gick vi till badhuset. Tror aldrig jag har haft så roligt där någonsin, och då satt vi i barnbassängen hela tiden nästan, förutom några vändor i en av de stora rutschkanorna. Lek med lilltjejen blandat med mys och prat om diverse saker. Skrattade tills jag hade ont i magen och ännu mer. Sov över hos Honom igen den kvällen. Havregrynsgröt med hallon är riktigt gott upptäkte jag i morse. Lillan har börjat komma och vilja sitta i mitt knä nu. Tidigare idag kom hon och drog i mina byxor och ville komma upp i famnen. Har som sagt smält helt för henne nu. Så fruktansvärt söt. Har kommit fram till att jag tycker väldigt mycket om barn, har aldrig riktigt känt mig bekväm runt dem förut, men det har ändrats sen jag flyttade in med min rumskamrat. Rockade för övrigt loss till bumbibjörnarna och luftens hjältar låtarna med min rumskompis barn i torsdags innan folket kom för kalaset. Det där med att "lite roar små" verkar vara smittsamt :)