Söndagkvällar brukar innebära att vi stänger receptionen tidigare än vanligt på kvällarna och idag var inget undantag. Kom hem för inte så längesen och det känns riktigt skönt faktiskt. Visst, fler jobbtimmar betyder mer pengar när lönen kommer men ibland spelar det inte så stor roll, pengar är inte allt. Att få nästan hela söndagkvällen ledig är riktigt skönt efter att ha jobbat hela helgen. Min rumskompis är dessutom och tränar så jag har lägenheten för mig själv ett par timmar. Tycker om att ha en rumskompis, speciellt den jag har, men ensamtid är skönt ibland, särskilt när jag alltid måste vara trevlig och social mot alla gäster på jobbet :P 

Imorgon är jag ledig. Har ingenting inplanerat såvitt jag vet. Sånna dagar inträffar inte ofta så den ska tas tillvara på. Hoppas på finväder så kanske det blir en sväng till parken eller en promenad. Kanske händer något annat roligt också, det får dagen utvisa. Tänker ta den helt som den kommer och bara njuta av att vara ledig. Nu blir det lite kvällsfika tror jag bestämt!

Jag och min rumskamrat hade en liten fest här i går. Första som vi haft sen vi flyttade hit. Den var lite småhastigt påkommen så ska inte påstå att det var vår riktiga inflyttningsfest, den kommer så småningom. Det är bara så mycket som ska passa in med lediga helger för min del och barn-fria helger för min rumskompis del. Inte helt lätt alla gånger kan jag meddela. Igår hade jag lördagskvällen fri, men ska jobba nu i eftermiddag så jag tog det rätt lugnt. Ville verkligen INTE ha en repris på förra helgen. Usch. Det var trevligt igår, några kompisar kom över och vi spelade lite guitarhero och surrade som man gör på fester. Och lyssnade på musik förstås. När folket drog ut på krogen stannade jag och min rumskompis hemma och spelade tp. När jag hade en sån där plutt kvar att få höll jag på att somna av trötthet. Hade ju ändå varit uppe rätt tidigt igår. Vi avslutade inte spelet, utan gick och sov istället.

När jag vaknade i morse hade min ena arm domnat bort. Kunde inte röra den. Det käns lite skumt när det blir så, en gång råkade jag klappa till mig själv rejält i ansiktet när en arm hade domnat bort sådär, hade ingen styrsel över den what so ever. Det var lite lustigt på sitt sätt, men jag föredrar att kunna kontrollera alla delar av min kropp någotsånär i alla fall:P Lyckligtvis försvinner domningarna rätt fort när man rätar på armen.