Satt och chattade med en vän på msn igår. En person som jag pratat med hur mycket som helst de senaste 4 åren och som har spårat ur mer och mer de senaste månaderna. Han fiskar efter bekräftelse hela tiden. Varje gång vi har pratat senaste tiden har han klämt ur sig något i stil med "its not like you care anyway". Igår började han snacka om att skjuta sig själv och la som vanligt till att jag ändå inte skulle bry mig om han levde eller dog. Vad sjutton gör man då? Det är inte första gången han har pratat om det, men hur ska man veta om han verkligen menar det den här gången? Jag blev riktigt arg på honom för det. Radade upp en hyffsat lång lista med saker som visar att jag faktiskt bryr mig. För det gör jag ju. Det kändes som att något kanske fastnade, men jag vet inte. Det känns som att jag försökt säga just de sakerna oräknerliga gånger det senaste halvåret utan resultat. Idag skrev han till mig igen och började prata om att han alltid förstör allting som betyder något och att han är självdestruktiv. Vad jag än säger är det som att han försöker få mig att må dåligt och tycka synd om honom. Samtidigt har jag inte samvete att bara strunta i saken heller.  En god vän ska ju alltid finnas där, eller hur? En riktigt god vän ser det inte som en börda att alltid finnas till. Men om ens vän drar ner en nedanför den nedersta botten gång på gång på gång, vad gör man då? Jag vill inte leva mitt liv på den nedersta botten, jag vill och försöker dra med mig min vän upp till ytan, men det börjar bli för tungt. Jag vet ärligt inte hur mycket mer jag kommer att orka. Vad sjutton ska jag göra?