Pratade med Anna för en stund sedan, vi hade båda lite saker vi var brydda över. Pratade igenom de saker som bekymrade oss en stund, och sedan, på något riktigt konstigt vänster övergick samtalet till gasiga magar och smygfisar och hur man ska utnyttja den senare för att dölja den första när man är på till exempel en dejt. Höll på att skratta ihjäl mig! Hur i hela fridens namn lyckas vi? Kom också att tänka på att jag och Anna bara känt varandra i ca 2½ år lite drygt, men det känns som att jag har känt henne hela livet. Allt är helt okonstlat oss emellan som hennes ex uttryckte saken. Måste säga att jag instämmer helt och fullt i det. Vi kan berätta vad som helst för varandra utan att den andra tar illa upp eller blir dömande. De dagliga samtalen med Anna har gått och blivit en nödvändighet för min överlevnad mer eller mindre. Nej, det är klart att jag inte avlider på fläcken om vi inte pratar någon dag, men det känns som fel på något sätt. Tror ingen annan har en sån total insyn i mitt liv som hon, inte ens min rumskompis som har blivit en stor del av min vardag. Hade det inte varit för våra samtal tror jag inte att jag hade mått så bra som jag gör i dagsläget.

Jobbet var som vilken dag som helst idag, inget drastiskt hände. Han och hans lilla dotter kom förbi och hälsade på en liten stund innan jag slutade, så det blev en liten sväng på stan med dem efter att jag slutat. Trevligt :) Lillan hade någon form av moodswings stackarn. Hon ska ju inte ha sånna än heller! Pratade med Honom lite om saken och kom fram till att moodswings kanske är priset man får betala för intiution. Han sa att Han aldrig haft moodswings och så har han sagt att han saknar intiution. Det kanske ligger något i det :P Nej, skämt åsido. Fast ni som saknar intiution, hur fungerar allt om ni inte kan känna på er saker? Har flertalet gånger pratat med vänninor om saker som vi tycker är glasklart, trots att vi inte sagt saken i fråga rakt ut. Men oftast går man bet på det ändå för det blir förbisett av personen som var det tänkta målet för hinten eller vad det nu kan vara. (Märks det att jag försöker att uttrycka mig på ett så diplomatiskt sätt som möjligt?) Kan erkänna att jag slitit mitt hår i frustration och funderingar över varför en viss hint inte blev besvarad ett x antal gånger. Kanske måste lära mig att det ibland är nödvändigt att skriva saker på näsan på vissa personer. Har dock väldigt svårt att accpetera att det finns personer utan intiution. Det lär nog ta ett tag innan jag får in i huvudet att så inte är fallet.