Har varit fruktansvärt trött hela dagen. Det blev inte så många timmars sömn innan jag var tvungen att kliva upp och gå till jobbet i morse, men gårdagskvällen gjorde det helt klart värt det. Dock hände en lite småskum sak tidigare idag. Hade somnat på eftermiddagen och helt plötsligt vaknar jag med mobilen i handen och en potentiell gäst till hotellet på tråden. Jag minns inte att jag svarat eller vad jag hade sagt. Wierd. Kvinnan på andra sidan luren var lite tveksam och sa att hon skulle återkomma. Jag är inte förvånad alls, sov ju när jag svarade som sagt. Hade somnat ifrån några msn-konversationer också. Jag hade verkligen slocknat på några få röda sekunder. Ska bli skönt att inte måsta kliva upp tidigt och gå till hotellet imorgon, ska ta mig en rejäl sovmorgon. Dock ska jag nog gå dit och städa något rum och pyssla på lite.

Hann till mötet på kyrkan idag efter att jag jobbat färdigt för dagen. Har inte varit där på länge så det var trevligt. Fick mig en ny kompis också. En liten 2-3årig lintott och dotter till ett par i min hemgrupp, hur söt som helst. Efter kyrkan gick jag och satte mig i badhusparken för en stund i solen. Skönt. Beordrade min rumskamrat att komma och joina mig, och senare bestämde vi oss för att dela på en panpizza på pizzerian som ligger våningen under vår lägenhet.

Fick ett lite random samtal också tidigare idag. Det var ett nummer jag inte kände igen. Det var en lagomt onykter kille som pratade som att han kände mig. Själv hade jag inte en susning om vem han var. Tydligen hade han varit på Student Skiweek 2007, jag var också där då, men jag kan inte minnas att jag gav mitt telefonnummer till någon. Aja, han var glad och trevlig i allafall, så det gjorde inte så mycket. Har dock fortfarande ingen aning om vem det var.

Har nästan kännt mig som jag brukade göra en söndag efter att ha jobbat långpass fredag och lördag på restaurang idag. Ungefär som en geléklump, helt trött. Gårdagskvällen tog tydligen på krafterna.

Har haft hur roligt som helst ikväll. Tog det rätt lugnt i början med god middag med min pina colada-traditions vän och sen mötte vi upp tyskarna utanför krogen. Väl inne beställde vi vår pina colada och sen styrde vi kosan mot ena dansgolvet. Spenderade rätt mycket tid där under resten av kvällen, jag lär knappt ha någon röst i morgon. Men som att det var värt det. När det var dags att lämna krogen gick vi och köpte oss lite mat och sen var det inte mycket att göra än att ta itu med det jag försökt att förtränga hela kvällen. Avskedet. Den här gången lyckades jag i alla fall hålla tårarna inne, åtminstone tills dess att de inte såg längre. Jag HATAR verkligen avsked. De personer som verkligen känner mig, och som jag betraktar som nära vänner älskar jag verkligen, på ett alldeles speciellt sätt, nästan som min familj. Varje gång jag skiljs åt från någon jag älskar gör det ont. När jag vet att det kommer att dröja länge innan jag får träffa personen i fråga (i det här fallet personerna) har jag ofta problem att behålla min mask på. Masken som döljer mina verkliga känslor för världen. Den brukar ramla av halvvägs genom avskedet, för det mesta.

Kom att tänka på förra sommaren när en av mina bästa vänner flyttade från stan. Jag var jätteledsen och grät på vägen hem från att ha sagt hej då. Min dåvarande pojkvän ser att jag gråter och säger "men sluta lipa nu". Jag tror aldrig att jag varit så arg och besviken på honom någonsin. Det är väl inte konstigt att man blir ledsen när en person som man träffat i princip varje dag i 3,5 års tid flyttar långt bort? Och en person som det är tänkt att man ska dela sitt liv med ska väl inte säga så när man är ledsen? Ikväll fick jag en stöttande arm om mina axlar när jag var ledsen istället. Tack för det vännen, det var värdefullt. En kram fungerar också. En lång kram från någon som inte bryr sig om att få mascarafläckar och tårar på tröjan är nog bland de bästa trösten som finns.

Jag har förnyat mitt löfte om att åka till tyskland och hälsa på också. En av dom sa till mig ikväll "Elin, jag tycker inte att det ska ta 2 år innan vi ses igen". Jag höll med, genast och helhjärtat. Behövde inte ens tänka på det. Jag lovade att spara ihop pengar till resan så fort jag kunde, och det ska jag göra.