Tyskarna åker hem imorgon, så ikväll ska vi ta en kväll på krogen. "Sista natten med gänget" typ. Känns trist att dom ska åka redan, men det visste jag ju redan innan de kom hit. Ska dock se till att spara ihop pengar så att jag kan åka och hälsa på dom snart. Till sommaren kanske. Får se när det blir, det beror ju som på när jag kan vara ledig från jobbet också. Det är så mycket jag har tänkt hinna i sommar, vet inte alls hur det ska lyckas. Men men, det är väl bäst att ta en sak i taget antar jag.

Min bästa vän brukar säga att det känns som att hon känner min rumskamrat även om dom aldrig träffats. Kom att tänka på det nu för en stund sedan när en herre som driver ett av hotellen här i stan ringde. Nej, han ringer inte till mig personligen, nu under påskhelgen kommer jag att ha hotellets telefon vidarekopplad till min mobiltelefon eftersom att vi knappt har några gäster och alla mina kollegor har åkt till fjälls. Jag är inte alls bitter... *sarkastisk*. På ett sätt känns det mest jobbigt att MÅSTA vara anträffbar dygnet runt hela påskhelgen, men samtidigt är det lite kul att få lite extra ansvar. Men vettesjutton om det överväger den stora nackdelen att jag är låst hela helgen. Kan inte lämna stan även om jag skulle vilja. Nu spårade jag visst ur lite från min poäng. Det känns nästan som att jag känner den här herren på det andra hotellet, men jag har aldrig träffat honom. Dock har vi pratat på telefon ett x antal gånger. Det är likadant med till exempel dom som levererar bröd till hotellet varje morgon, eller dom som jobbar på kundsupport för vårat bokningssystem. Har spenderat någon timma i telefon med dom också, men inget ansikte. Hur skulle man reagera om en sådan "ansiktslös" bekant plötsligt slutade på sitt jobb eller gick bort? Om rösten i telefonluren en dag bara var borta? Skulle det vara samma sak som om en annan ytligt bekant person som man har ett ansikte på försvann ur ens liv? Hur stor betydelse har egentligen ett ansikte? För mig är ovan nämna personer en röst i en telefonlur, men samtidigt någon sorts kollega, men vad betyder dom för mig? Tåls att tänkas på.

Snart kommer en kompis över och så ska vi laga middag tillsammans, ska bli trevligt. Alltid roligare att ha sällskap när man ska äta. Sen kommer tyskarna antingen hit eller så möter vi upp dom ute, beror lite på när dom kommer tillbaka från sin dag i skidbacken.

Hade ställt en väckare idag, tänkte att jag skulle hinna med något roligt/nyttigt/nödvändigt innan jag skulle till jobbet idag, men så blev det inte riktigt. Somnade om och vaknade kl 12. Läste en bok till ca 13. Sen var det dags att göra sig klar för att gå till jobbet. Kvällen var rätt seg men strax efter kl 21 kom tyskarna och en kompis till och hälsade på. Efter att jag slutat gick vi och satte oss på en liten pub här i stan. Hur trevligt som helst. Snackade en massa skit, skrattade och så fick jag lära mig en till mening på tyska. Jag har bara kunnat en mening sen tidigare och de tyckte att jag skulle utöka min repertoar. Jag fick den nerskriven på en lapp tillsammans med en teckning av vad meningen handlade om. Tycker om sånna lappar, så kommer att spara den. Fick två lappar till också, en med ett kinesiskt ordspråk på tyska och en med en personlig hälsning till mig från en av tyskarna :) Underbara människor, underbara vänner. Ja, jag vet att jag har sagt det varje gång som jag har träffat dom under deras besök här i stan, men det är sant. De har verkligen satt guldkant på den här veckan :)

Fick återigen ta skit för det där huvva garaget på jobbet. Vad är det för fel på folk som inte kan låta bli att parkera där de inte ska? Och vad är det för gäster som inte kan acceptera att det är fullt? Några tyckte till och med att jag skulle ringa bärgningsbilen för att ta bort någon bil, men det går ju inte heller direkt. Det skulle verkligen inte vara populärt hos min chef. Är dock fruktansvärt less på att han trots flera förslag på lösningar inte gör något åt problemet. Han tjänar ju inte direkt på att få missnöjda gäster redan innan de checkat in. Önskar att han kunde inse det OCH göra något åt det. Suck.

Imorgon blir det ett städpass på jobbet och sen utgång med tyskarna innan de ska åka hem på fredag. Sen är det bara en vecka kvar tills jag åker hem och får träffa världens bästa Anna!!! Som att jag längtar!