Om gårdagen var hektisk här på hotellet så är det en total motsats ikväll. De norska odd fellow damerna är ute på sin "logeträff" som de är här för och lär inte dyka upp förräns frampå småtimmarna inatt. Och då  är jag inte kvar här kan jag säga. Just nu väntar jag bara på en gäst till som ska checka in ikväll, hon dyker upp om en timme eller så. Kan verkligen inte komma på något mer att göra här och samtidigt har jag redan tagit mig igenom alla mina vanliga tidsfördriv för kvällar som den här. Jag följer ett gäng bloggar som jag redan läst idag, aftonbladets hemsida underhöll mig i en kvart ungefär, likaså expressen och lokaltidningen från P-town. Har hunnit kolla vimmelbilder, pratat med Skrutt i telefon, ätit middag, läst lokaltidningen härifrån, insett att det inte är något intressant på tv ikväll, pratat lite med gästerna, surfat på facebook mer än en gång, läst en massa film-quotes på imdb.com, messat med en annan kompis, samt tagit hand om alla sysslor som jag egentligen ska underhålla mig själv med här på jobbet. Och klockan är inte ens halv 8. Jag är UTTRÅKAD! Snacka om I-landsproblem, tristess på jobbet. Egentligen ska jag inte klaga, det kunde ju vara mycket MYCKET värre, men jämfört med igår så segar den här dagen sig fram oerhört långsamt. Tror jag ska be chefen att få stänga lite tidigare idag, ungefär så fort den sista gästen har checkat in.

Messade lite med min vän vars företag har gått i konkurs inatt. Han verkar inte alls må bra. Har inte träffat honom sen strax efter nyår och då var han också riktigt nere. Börjar bli riktigt orolig faktiskt. Han skrev att han flera gånger funderat på att messa mig senaste tiden, men inte kommit sig för. Kan inte säga att jag är förvånad. Gick ju själv in i som ett skal när jag hade mitt "dåliga år" och pratade knappt med någon, förutom folk som spelade samma rollspel som jag på internet. Ibland är det verkligen så mycket lättare att skriva än att prata, utan att någon kan se eller höra en om man inte själv tillåter det. Min vän ville inte prata igår, bara messa. Han orkade inte prata skrev han, det hade varit för många jobbiga telefonsamtal senaste tiden. Hoppas för hans skull att det vänder snart.

Vilken kväll det har varit på jobbet. De första timmarna var rätt händelselösa men sen invaderade 40 norska odd-fellow damer hotellet. Tror aldrig jag haft så många incheckningar på en gång förut. Men det gick bra. En liten stund senare kom 13 pizzor som var beställda till damerna och så skulle de ha två glas vin var till det. Jag hade det jag gjorde med andra ord. Fick lite hjälp av en dam att slica upp pizzorna så att jag kunde börja servera vin till det övriga sällskapet. Önskar att jag hade tagit med mig min egna vinöppnare, hotellets vinöppnare är verkligen inget att hurra för, speciellt inte när man har lite bråttom. Ska komma ihåg det till nästa gång jag måste öppna mer än en vinflaska under samma kväll där. Gick ju faktiskt runt med en vinöppnare i handväskan där ett tag, inte för att jag drack vin överhuvudtaget förr, men en sån vinöppnare kan vara bra till mer än att bara öppna vinflaskor ;) Kanske ska stoppa ner den i väskan igen, hmm. Fick göra en del varierande saker ikväll. Servera pizza och vin förstås, men sen fick jag laga en stol som gick sönder, möblerat tillbaka alla stolar, bord och fåtöljer damerna hade flyttat på, diska och städa. Plus alla vanliga hotell-reception sysslor vi har. Men det är kul när det varierar lite i arbetsuppgifterna, man hinner som inte bli less riktigt.

Blev kvar rätt länge på hotellet ikväll, 2 timmar över ordinarie arbetstid. Plus att jag började en halvtimma tidigare också. Klirr i kassan det! Sen har jag skrivit upp mig på 4 kvällar på restaurangen jag jobbar extra på den här månaden och där blir det ju lätt minst 10 timmarspass om inte mer. Kanske till och med tar mig upp i heltid totalt i timmar om inte mer den här månaden! Inte dåligt. Jobb är bra att sysselsätta sig med, speciellt när man tänker för mycket på massa annat onödigt, som jag. Stötte ihop med två gamla kollegor på vägen hem. Hon är kock och han bartender. Riktigt duktiga är dom båda två. Det var lite kul, har träffat honom någon gång då och då eftersom att han jobbar på den populäraste krogen i stan, men henne har jag inte sett på ett bra tag.

Läste i tidningen tidigare idag att en väns företag har begärts i konkurs. Tråkigt. Har försökt ringa och höra hur det är men har inte fått något svar. Får testa igen imorgon kanske. Har förresten funderat på om de senaste dagarnas tungsinne hos mig har berott på tristess. Visst, helgen var underbar, galen och vansinnigt rolig och det var skönt att vara hemma, men sen jag kom tillbaka hit. Har haft alldeles för lite att göra och för mycket tid att tänka på saker och ting. Kom att tänka på det efter att jag hade pratat med mina gamla kollegor som jag träffade på vägen hem. För nått år sedan när familjens ena hund och min ögonsten hade dött skulle jag jobba, jag var inte alls på topp. Han som jag träffade på nu ikväll var min chef vid den tiden och istället för att säga något tröstande som egentligen inte skulle ha hjälpt såg han till att jag hade sjukt mycket att göra den kvällen, samtidigt som han drog en massa dåliga skämt och gjorde saker för att få mig att skratta. Det funkade, riktigt bra. Samma sak var det när en kille jag dejtade avslutade vår relation medans jag fortfarande hade halva arbetspasset kvar, jag fick inte bli ledsen, jag hade gäster på hotellet och det innebär ett leende fastklistrat i ansiktet. Dagen efter jobbade jag mitt första pass på restaurangen jag extraknäcker på, vilket också innebar ett leende fastklistrat i ansiktet. Först dagen därefter blev jag ledsen på riktigt, och då hade jag en ledig helg och behövde ingen mask. Hursomhelst. Sen är det ju faktiskt så att glädje smittar, och de norska damerna har sannerligen skrattat ordentligt ikväll. Det plus att jag haft hur mycket som helst att göra utgjorde en riktigt bra kombination, jag har inte hunnit tänka alls på något annat än mitt jobb. Man kanske skulle bli en arbetsnarkoman?