Sov över 12 timmar natten till idag. Antar att jag var trött från lördagnattens bravader. När man tänker efter så somnade jag ju inte förräns runt 5 någon gång, och vaknade strax efter kl 10 på söndagen, så jag anser mig ha rätt till att ha varit sliten. Hursomhelst, min yrsel har fortfarande inte gett med sig, även om den inte är lika intensiv som den var onsdag och torsdag. Irriterande nog ändock. Antar att jag får kolla upp det när jag kommer tillbaka till östersund om det inte har gått över tills dess.

Tog en promenad med favoritkillen tidigare. Det var lika trevligt som alltid. Tyvärr kan han inte gå på så långa promenader längre, han börjar ju bli gammal. Dock vet han så väl att han blir bortskämd med godis när han och jag är ute och går, då och då tittar han intensivt på min ficka och ger sig inte förräns han får en smakbit. Söthund! Tänk om hundar levde lika länge som människor, vilka vänner de skulle vara! Mer villkorslös kärlek får man leta efter. Ärliga är de också och lojala. Gah, jag vill ha en hund själv! Just nu är det dock inte möjligt vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt. Det är inte rätt att skaffa en hund om man sen inte har ordentligt med tid till den. Antar att jag får vänta tills jag är pensionär om inte annat, om inte världen har gått under innan dess förstås.

Skulle sätta mig och kolla på en film här på datorn för en stund sedan, men får snällt vänta eftersom att en windowsuppdatering måste installeras först och den här gamla burken klarar tydligen inte av att hantera både installationen och spela en film samtidigt. Tålamod är verkligen inte min bästa vän.

En god vän till mig har sagt att måndagar är den värsta dagen på veckan. Helgen känns som en evighet bort och att göra planer för kommande vecka känns bara jobbigt eftersom att föregående helg precis passerat och den verkar omöjlig att slå. Jag anser inte att alla helger är något speciellt, ofta jobbar jag ju ändå helg. Men det kommer att krävas otroligt mycket för att slå helgen som just varit. Antagligen är det därför som idag känns som ett enda stort "meh" just nu. Skrutt åkte hem igårkväll och nu har jag ingen aning om när jag kommer att träffa henne igen. På onsdag är det dags att åka tillbaka till östersund för att ha en helg med jobb att se fram emot. Jippi. Just nu känns det halvt om halvt meningslöst att bo där borta. Visst, jag har mitt jobb och underbara vänner där, men jag vill ha mer. Familjen och alla platser som jag känner till lika väl som insidan av min egen ficka finns här. Samtidigt längtar jag efter ett nytt äventyr. Ramlade in på ams sida med jobbannonser utomlands. En bondefamilj på Nya Zeeland söker efter en svensk Au Pair, bland många andra. Men äventyr behöver inte innebära en resa till andra sidan jordklotet. Ett äventyr kan inträffa lika mycket hemma, kanske bara runt husknuten, som en halv värld bort. Jag vill ha ett äventyr, någonstans.