Väcktes alldeles för tidigt av en mycket arg liten röst. Lyckades dock somna om efter en stund för att väckas igen någon timme senare av en grannes borrande. Det är inte första gången det borras på morgonkvisten här, jag förstår inte det. Hur svårt kan det vara att vänta tills mitt på dagen när man vet hur mycket sånt ljud fortplantar sig i sånna här hus?

När jag bestämde mig för att kliva upp kändes det som att någon försökte ställa min säng på högkant så fort jag satte mig upp. Lagomt obehagligt. Så har det fortsatt hela dagen. Så fort jag har rört mig snurrar världen som att jag nästan lekt irländsk julafton, fast inte riktigt så illa. Dock tillräckligt för att jag inte ska vilja röra på mig. Har legat på soffan i princip hela dagen. Så fort jag rör mig snurrar rummet. Gruvar mig för att flytta mig till sängen. Hoppas det har gett med sig tills imorgon, har kvällspasset på hotellet och jag har verkligen inte råd att vara sjuk just nu. Dessutom vill jag vara pigg och kry till på fredag när jag ska åka hem. Har längtat så länge till den här helgen så jag FÅR INTE bli sjuk nu.

Har verkligen så underbara vänner som försöker få mig att må bättre med tanke på allt som händer just nu. Den senaste har jag aldrig ens träffat i verkliga livet, men vi har pratat på msn i flera år. Har fått höra en massa hjärtvärmande ord, och det betyder massor. Det kanske blir lättare att ta sig igenom det här än vad jag trodde, om det nu blir så.