Har varit ledig i nästan en vecka, och idag när jag ska tillbaka till jobbet vaknar jag med halsont och huvudvärk (nej, jag blir inte bakis av ett glas vin). Visst, det är inte kul att vara sjuk när man är ledig, det är det ju aldrig, men det är ännu mindre kul att vara sjuk om man måste vara glad och trevlig mot gäster hela tiden. Blev hyffsat less tidigare idag på grund av det. Spenderade större delen av dagen i sängen, klev bara upp för att äta frukost och duscha, sedan gick jag och la mig igen ända tills det var dags att göra sig klar för jobbet. Lyckligtvis gick huvudvärken över rätt snabbt.

Dagen har varit rätt händelselös. Vi gjorde tre pass av två på jobbet så jobbade bara 5 timmar ikväll. Helt ok. Stod och pratade matlagning och grillning med en av stamisarna hur länge som helst, kan säga att fiskgratängen jag köpte från hemköp precis innan jobbet inte verkade så lockande efter det. Tycker om att småprata med gästerna sådär. En annan stammis kommer alltid ut till receptionen och dricker en kopp kaffe och äter ett par skorpor varje gång han bor hos oss, och då blir det alltid lite småprat. Riktigt trevligt tycker jag, även om dom är främlingar, mer eller mindre.

Drabbades av en släng av hemlängtan idag. Antar att det beror på att jag bokat biljetter hem. Det är lustigt det där. Varje gång jag har planerat att åka hem får jag världens hemlängtan precis en vecka innan jag ska åka. Dagen efter är allt som vanligt igen, men just den dagen är hemsk. Hoppas att jag slipper det den här gången. En annan, mindre trevlig tanke slog mig idag. Det finns en person som sårat mig mer än någon annan. Har ingen kontakt med honom eller så, men då och då kommer jag på mig själv med att tänka på honom. Det är inte bra alls. Hans mamma hade lagt upp en bild på deras familj på facebook idag. Fick mig att tänka på allt som hänt. Det är helt sjukt vilket grepp den killen hade om mig. Helt sanslöst. Helst av allt skulle jag vilja radera honom ur mitt minne, bara släppa taget och verkligen inte tänka på honom någonsin mer. Men det går inte. Varför gör man sånt? Kommer att tänka på dom som blir misshandlade av sin partner. Inte för att mitt ex någonsin slog mig, men en god vän kallade det "psykisk misshandel". Jag är böjd att hålla med. Varför är det så svårt att bara strunta i personen som gjort en illa, vända ryggen till och aldrig titta tillbaka? Och nej, för Er som har hört min historia, jag tänker verkligen INTE ta upp kontakten med honom igen och jag skulle aldrig ens tänka tanken på att ta honom tillbaka. Förstår inte heller varför jag ens ägnar honom en sekund av mitt liv. Verkar inte kunna glömma bara. Det är nästan så att jag börjar (till viss mån) förstå mig lite på personer som blir misshandlade hemma men ändå stannar kvar/kommer tillbaka. Men bara lite. Dock kommer jag aldrig att låta någon göra så mot mig igen. Aldrig.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har funderat på det ett tag, att skaffa mig en ny blogg. Skulle kunna kalla det nystart på något sätt. Kände att jag måste känna efter lite innan jag bestämmer mig helt och då är det väl lika bra att testa eller hur? Ja, jag vet att det inte är något...

Galet seg dag det var på jobbet idag, det hände nästan ingenting alls. Fick en komplimang av en gäst som jag förmodligen hade tagit på mer allvar om han inte i samma veva beställde sin fjärde flaska vin på bara någon timme. Jaja, det är sånt man får ...

Det sägs ju att "hemma är där hjärtat är". Vilket för mig skulle betyda att jag inte har mitt hemma här längre. Eller kanske lite mindre brutalt; att jag har fått ett hemma till. Jag tror faktiskt jag gillar den förklaringen bättre om jag ska vara he...

Det har inte blivit mycket bloggat på sista tiden. Egentligen vet jag inte varför, men har inte haft så mycket att skriva om antagligen. Är fortfarande i U-town hos min karl, blir här till på onsdag. Har nästan hunnit vänja mig vid att vara här hela ...

Har varit här i u-town hos min Certain Someone sen tisdags kväll och allt känns underbart. Saker och ting klaffar liksom på ett sätt jag inte riktigt trott var möjligt, iallafall inte för mig. Och jag klagar verkligen inte :)   Igår var vi och ko...