Har haft hur roligt som helst ikväll. Tog det rätt lugnt i början med god middag med min pina colada-traditions vän och sen mötte vi upp tyskarna utanför krogen. Väl inne beställde vi vår pina colada och sen styrde vi kosan mot ena dansgolvet. Spenderade rätt mycket tid där under resten av kvällen, jag lär knappt ha någon röst i morgon. Men som att det var värt det. När det var dags att lämna krogen gick vi och köpte oss lite mat och sen var det inte mycket att göra än att ta itu med det jag försökt att förtränga hela kvällen. Avskedet. Den här gången lyckades jag i alla fall hålla tårarna inne, åtminstone tills dess att de inte såg längre. Jag HATAR verkligen avsked. De personer som verkligen känner mig, och som jag betraktar som nära vänner älskar jag verkligen, på ett alldeles speciellt sätt, nästan som min familj. Varje gång jag skiljs åt från någon jag älskar gör det ont. När jag vet att det kommer att dröja länge innan jag får träffa personen i fråga (i det här fallet personerna) har jag ofta problem att behålla min mask på. Masken som döljer mina verkliga känslor för världen. Den brukar ramla av halvvägs genom avskedet, för det mesta.

Kom att tänka på förra sommaren när en av mina bästa vänner flyttade från stan. Jag var jätteledsen och grät på vägen hem från att ha sagt hej då. Min dåvarande pojkvän ser att jag gråter och säger "men sluta lipa nu". Jag tror aldrig att jag varit så arg och besviken på honom någonsin. Det är väl inte konstigt att man blir ledsen när en person som man träffat i princip varje dag i 3,5 års tid flyttar långt bort? Och en person som det är tänkt att man ska dela sitt liv med ska väl inte säga så när man är ledsen? Ikväll fick jag en stöttande arm om mina axlar när jag var ledsen istället. Tack för det vännen, det var värdefullt. En kram fungerar också. En lång kram från någon som inte bryr sig om att få mascarafläckar och tårar på tröjan är nog bland de bästa trösten som finns.

Jag har förnyat mitt löfte om att åka till tyskland och hälsa på också. En av dom sa till mig ikväll "Elin, jag tycker inte att det ska ta 2 år innan vi ses igen". Jag höll med, genast och helhjärtat. Behövde inte ens tänka på det. Jag lovade att spara ihop pengar till resan så fort jag kunde, och det ska jag göra.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Har funderat på det ett tag, att skaffa mig en ny blogg. Skulle kunna kalla det nystart på något sätt. Kände att jag måste känna efter lite innan jag bestämmer mig helt och då är det väl lika bra att testa eller hur? Ja, jag vet att det inte är något...

Galet seg dag det var på jobbet idag, det hände nästan ingenting alls. Fick en komplimang av en gäst som jag förmodligen hade tagit på mer allvar om han inte i samma veva beställde sin fjärde flaska vin på bara någon timme. Jaja, det är sånt man får ...

Det sägs ju att "hemma är där hjärtat är". Vilket för mig skulle betyda att jag inte har mitt hemma här längre. Eller kanske lite mindre brutalt; att jag har fått ett hemma till. Jag tror faktiskt jag gillar den förklaringen bättre om jag ska vara he...

Det har inte blivit mycket bloggat på sista tiden. Egentligen vet jag inte varför, men har inte haft så mycket att skriva om antagligen. Är fortfarande i U-town hos min karl, blir här till på onsdag. Har nästan hunnit vänja mig vid att vara här hela ...

Har varit här i u-town hos min Certain Someone sen tisdags kväll och allt känns underbart. Saker och ting klaffar liksom på ett sätt jag inte riktigt trott var möjligt, iallafall inte för mig. Och jag klagar verkligen inte :)   Igår var vi och ko...