Skrutt kom hit för ett gäng timmar sen. SOM att det var kul att se henne igen!! Lång kram blev det! En tur på stan och förberedande inköp för morgondagen, för att sen komma hem till min kära mors hemlagade köttbullar! Inte dåligt det! Mys med familjen, bästa vännen och de fyrbenta bestarna, kan det bli bättre? Massa skitsnack om allt och inget, fnissläget är påslaget  och allt känns bara helt underbart. Tog oss just en bastu, det var alltför längesen, hur skönt som helst. Nu blir det film med parenteserna :)

Klockan är strax 12, men det känns som att dagen har varat betydligt längre än så. Har redan hunnit med att ta mig från Östersund hem hit till mitt kära barndomshem, läst en av de många skvallerblaskor mamma köper, varit till stan och shoppat tvättmaskin med mina föräldrar samt ätit på världens bästa hamburgerhak. Och det är inte eftermiddag än. Inte illa pinkat det inte! Om någon timme (när hon bestämmer sig för att vakna) ska jag åka in till stan igen och hämta Skrutt! Går bara och väntar på att hon ska ringa nu :) Just ja, stötte på min gamla SO-lärare från högstadiet på tvättmaskinsaffären (ok, det heter byggvaruhandel). Det var lite kul. Höll inte på att känna igen människan först, men visst var det han. En av mina favoritlärare, kom ihåg att jag började intressera mig av geografi under hans lektioner, när vi gjorde ett grupparbete om vulkaner, bland annat. Geografi är för övrigt ett av mina stóra intressen. Det är ju inte för inte som jag läste upp till c-nivå i kulturgeografi på  universitetet :P Han frågade om jag hade fortsatt att läsa språk. Hur SJUTTON kommer han ihåg att han tyckte att jag var bra på det? Det är ju hur många år sen som helst som jag gick högstadiet och han har ju haft ett stort antal elever sen dess. Snacka om elefantminne.

Övrigt så långt in på dagen har jag hunnit gosa lite med dom fyra fyrbenta vilddjuren. Mamma och pappa tog med favoritkillen till flygplatsen när dom hämtade mig, dom visste hur mycket jag saknat honom. Vi blev riktigt glada både han och jag :) Den näst yngsta av bestarna ser ut som en tunna eller liknande. Det är ca två veckor kvar tills hon ska ha valpar, det lär nog bli en stor kull. Galet tjock är hon redan nu (två veckor kvar av graviditeten är rätt länge för en hund, då de bara går 9 veckor totalt)! Har också fått mig en dos av den lokala dialekten, dels från mina föräldrar förstås, men också av ett gäng stadiga arbetare i "blå"ställ som åt sin lunch samtidigt som oss på hamburgerhaket. Detta underbara språk! Undrar hur folk skulle reagera om jag började prata så nere i Östersund, har en känsla av att många inte skulle förstå mig.. kanske bäst att jag låter bli.

Rotade igenom ett gäng kartonger som jag inte packat upp sen flytten för ett par dagar sen. Hittade dagboken jag skrev sommaren jag spenderade i Kanada, läste just igenom den. Jag blir nästan rädd för mig själv. Hur sjutton fungerade mitt huvud den sommaren? Min hjärna måtte ha varit inlindad i ludd eller nåt. Hur kan en människa med "vett" och vilja låta sig bli behandlat på ett sånt sätt? Det var mycket jag hade glömt, mycket jag hade förträngt. Allt skitsnack, lögner fram och tillbaka, skumma drömmar, min brors bästa väns hjärnblödning, utnyttjande, naivitet, roligheter, bråk, möten med nya människor, fester, diskussioner, samtal... listan kan göras lång. Gång på gång frågar jag mig själv hur jag kunde tillåta att någon annan fick sådan kontroll över mig. Hur kunde jag stryka ett streck så snabbt och enkelt över hur han behandlade mig bara för att han helt plötsligt gjorde något snällt? Hittade speciellt ett ställe som gör mig arg på mig själv. "Han gav så stora löften, han höll nästan inget av dem. Kommer att sakna ihjäl mig efter honom." Det är skrivet samma dag som jag åkte därifrån. Hur i hela fridens namn kunde jag resonera så? Blir nästan mörkrädd för mig själv. Jag är så glad att jag inte tänker så nuförtiden. Tack och lov att man kan förändras.

Det är verkligen så skönt att få svar på saker man funderar på. Ja, jag har fått svar nu. Och jag är lättad.

Nu hoppas jag bara att min yrsel ska gå över. Jag åker ju hemåt imorgon bitti, och jag tänker inte låta yrseln stoppa mig från att kliva på planet. Jag SKA hem och jag SKA träffa Anna och familjen. Inget ska få sabba det!

Väcktes alldeles för tidigt av en mycket arg liten röst. Lyckades dock somna om efter en stund för att väckas igen någon timme senare av en grannes borrande. Det är inte första gången det borras på morgonkvisten här, jag förstår inte det. Hur svårt kan det vara att vänta tills mitt på dagen när man vet hur mycket sånt ljud fortplantar sig i sånna här hus?

När jag bestämde mig för att kliva upp kändes det som att någon försökte ställa min säng på högkant så fort jag satte mig upp. Lagomt obehagligt. Så har det fortsatt hela dagen. Så fort jag har rört mig snurrar världen som att jag nästan lekt irländsk julafton, fast inte riktigt så illa. Dock tillräckligt för att jag inte ska vilja röra på mig. Har legat på soffan i princip hela dagen. Så fort jag rör mig snurrar rummet. Gruvar mig för att flytta mig till sängen. Hoppas det har gett med sig tills imorgon, har kvällspasset på hotellet och jag har verkligen inte råd att vara sjuk just nu. Dessutom vill jag vara pigg och kry till på fredag när jag ska åka hem. Har längtat så länge till den här helgen så jag FÅR INTE bli sjuk nu.

Har verkligen så underbara vänner som försöker få mig att må bättre med tanke på allt som händer just nu. Den senaste har jag aldrig ens träffat i verkliga livet, men vi har pratat på msn i flera år. Har fått höra en massa hjärtvärmande ord, och det betyder massor. Det kanske blir lättare att ta sig igenom det här än vad jag trodde, om det nu blir så.

Har skrivit i något tidigare inlägg att jag inte skulle vilja ha förmågan att läsa tankar. Men när det kommer till en viss person och ett visst ämne skulle jag vilja ha förmågan, bara för en liten stund om inte annat. Jag tror inte att det är helt svårt att lista ut vad det handlar om. Har inte skrivit mycket om Honom senaste tiden, på grund av den enkla anledningen att jag knappt sett röken av karln. Jag har ingen aning om vars jag har Honom längre och det stör mig, enormt mycket. Jag förväntar mig inte någon exakt deklaration om känslor eller så, jag vill bara veta om det fortfarande finns något där att hämta, vad det än vara må. Han skulle inte ens behöva säga det rakt ut om Han inte ville, bara visa det på NÅGOT sätt. Samtidigt, om Han inte vill träffas som vi har gjort längre skulle jag föredra att få det sagt rakt ut, så att jag slipper fundera. Jag vill inte att det ska bli så förstås, för äntligen verkar jag ha stött på en vettig karl, men är det så Han vill ha det är det inte så mycket jag kan göra åt saken, eller hur? Jag kanske återigen tänker för mycket, men senaste tiden har jag upplevt en del mixade signaler. Har bjudit in till saker att göra etc, men det har inte blivit att vi setts. Jag vill inte vara som en igel på Honom heller, det blir inte bra i längden. Jag vill inte ge upp, men jag vill samtidigt få något tillbaka. När jag tycker om en person försöker jag visa det, jag vill inte behöva låtsas att jag är mindre intresserad än vad jag egentligen är. Men jag vill också ha något tillbaka.

Dagen har knappt börjat, och redan har det inträffat ett flertal oväntade saker. Först lämnar en kvinna jag träffade i kanada en kommentar på min facebook. Har inte pratat med henne på snart 4 år.. Sen hade jag fått ett e-mail från en MYCKET oväntad källa. Påväg hem från stan nu för en stund sen spelades en låt som jag inte hört på flera år på en butik längst vägen(nej den spelas inte flitigt på radion eller något liknande). Minnestripp deluxe. Jag tror inte på slumpen heller så jag börjar fundera på om det är något speciellt med den här dagen. Vad är syftet med att jag återigen ska börja tänka på alla dom är sakerna? Tre turer längst minnenas gata på mindre än tre timmar. Skumt, mycket skumt.

Kan inte påstå att det har varit min dag idag. Lyckades ha sönder lampan jag haft som sänglampa på ett lagomt tankspritt sätt. Hade öppnat fönstret för att vädra lite i mitt rum och lampan stod på fönsterbrädan. Efter en stund skulle jag gå ner i tvättstugan och när jag öppnar dörren till lägenheten slås fönstret upp av korsdraget. Kras sa det. Det värsta av allt är att det inte var min lampa, utan min rumskamrats. Till råga på allt ramlade lampan ner på den bärbara datorn (som också är hans) som stod på mitt sängbord. Lampan hade sönder en knapp. Visst, det är inte hela världen, men jag avskyr att ha sönder saker (om det inte är meningen förstås) och speciellt när det inte är jag som äger saken i fråga. Mitt humör blev betydligt sämre de närmsta timmarna. Min rumskompis blev inte arg eller så, och allt går ju att ersätta, men jag skämdes för min klumpighet.

Åt påskmiddag med min några ur min rumskompis familj, det var trevligt och gott, blev mättare än jag varit på länge. Köttbullar gjorda av älgfärs är verkligen SÅ gott. Mm mm mm. När folket dragit ringde jag anna och surrade bort en timme eller så innan det var dags att gå till hotellet för att släppa in en gäst som skulle komma med tåget kl 21. Klockan blev närmare 22 utan att gästen dykt upp, så jag ringde numret som stod i bokningen. Herren på andra ändan luren hade inte alls bokat något hotellrum hos oss. Suck. Antingen har någon slarvat och satt fel telefonnummer eller så är det gästen som är virrig. Oavsett vilket så kändes det mest jobbigt att ha gått dit. Men men.. Ringde chefen och fick koppla telefonen till honom så jag slapp ha den själv inatt, det var skönt. Har varit hyffsat less på att sitta som på nålar hela tiden och vara beredd att svara eller skynda till hotellet för att någon gäst behöver något, även om jag kunnat vara hemma större delen av tiden. Firade avslutet på jouren med att kika på en film, äta kakor och dricka mjölk till. Gott.

En ny låt har förresten letat sig in på min "favoritlåt-lista". Speciellt texten tilltalar mig. Vem vill egentligen bli bortglömd eller ihågkommen för dåliga saker? Vem vill inte bli saknad när den dagen kommer?

http://www.youtube.com/watch?v=jQ66BY5iYsw

Enjoy!