De tre som jag hängt med under dagen kom hit ett tag nu ikväll. Det blev en hel del tv-spelande och mycket skratt. Hade riktigt roligt. Kommentaren "you look a bit stiff" från en vän till en annan orsakade stora skrattsalvor. En av tyskarna ramlade mer eller mindre ihop på golvet av skratt. Jag tror att jag skrattade rätt mycket bara på grund av det och inte bara kommentaren. Dock var den klockren :) Åh vad jag önskar att dom kunde stanna i stan längre! Goda vänner växer inte på träd så dom man har måste man verkligen se till att behålla. Kanske borde jag spara ihop till en resa till tyskland någon gång snart, jag har ju lovat att åka dit och hälsa på, för 2 nyårsaftnar sen. Jag är med andra ord REJÄLT försenad. Lyckligtvis verkar de inte ha tagit illa upp av det. Det är mycket resande som jag vill göra nu. England, Tyskland, USA och så vill en kompis som jag pluggade med att vi ska åka på sol- och badsemester tillsammans. Hur ska jag lyckas få råd med det de närmsta åren? Kanske får lägga upp en sparplan för att åtminstone beta av någon av resorna. Sen är det ju alltid en massa andra ställen jag vill åka till. Ungefär överallt jag inte varit förr, nästan. Undrar om jag kommer att vara klar med allt resande jag vill göra innan jag blir pensionär :P

Fick för övrigt lära mig lite onödigt vetande ikväll. Det som vi i sverige säger "smurf" (när två personer säger samma sak samtidigt och så får den som säger smurf först bestämma när den andra får prata igen) är i tyskland "chipscola". Uttrycket är inte översatt utan dom säger ordet chipscola. Tyckte jag lät lite roligt, och dom verkade ha lika roligt åt vårat "smurf" :)

Mötte upp mina tyska vänner på lunch idag. Det var lika trevligt som sist. Vi satt och pratade rätt länge, och sedan skulle en av dom på ett möte på turistbyrån. Kanske blir det så att han kommer att skriva sitt exjobb här i jämtland, det skulle vara riktigt roligt! Hoppas hoppas! När vi är påväg dit säger den andra "Elin, vill du vara ensam med mig medans han är på sitt möte?" Det kan ju misstolkas litegrann, men det han egentligen undrade var om jag ville gå och ta en fika medans vi väntade eller om jag hade andra planer. Vi fick oss ett gott skratt över det hela. Det är inte alltid lätt med det svenska språket :P Båda två var riktigt bra på svenska medans de pluggade här, men det är två år sedan nu, så det är inte helt konstigt om de har glömt lite. Men de är fortfarande riktigt duktiga! Vi gick och satte oss på ett fik i stan och blev kvar där i ett par timmar. Han som hade mötet kom dit efter en stund och senare kom en gemensam kompis till oss också dit. Några rejäla skrattsalvor blev det, som att jag tycker om dessa männskors sällskap! Och som att jag önskar att de fortfarande bodde här.

Min roommate har åkt iväg på kurs i veckan. Han åkte tidigare ikväll och kommer hem på fredag. Kommer att kännas lite konstigt att han inte kommer att vara hemma alls. Har vant mig vid att ha sällskap större delen av tiden, och framförallt runt middagstid. Det kommer att bli tråkigt att äta ensammen. Men jag antar att jag inte ska klaga. Det finns ju dom som har det sämre än vad jag.

Dagen idag har varit hyffsat händelselös. Sov rätt länge och har slappat mest hela dagen. Hade tänkt tvätta i morse men var alldeles för trött och sängen var alldeles för skön för att jag skulle vilja kliva upp kl 7 och tvätta. Får ta det en annan dag. Fick ett återfall på Super Mario till Nintendo Wii, riktigt roligt, iallafall i måttliga mängder. Min rumskamrat lagade godmiddag också innan han skulle fara, älgfilé med kokt potatis med dill, svartvinbärsgelé och äppelmos. GOTT!

Har kommit fram till att jag starkt ogillar det där stadiet när man dejtar någon där man "turas om" att höra av sig till varandra. Alltså, att om jag tog initiativet till att höra av mig sist så måste jag vänta tills den jag dejtar tar initiativet nästa gång. Det är ganska löjligt egentligen, vill man prata med en person borde man ju kunna höra av sig när man känner för det, utan att behöva tänka på "att jag ringde sist". Samtidigt vill man ju inte verka för påflugen och efterhängsen. Dilemma, dilemma. Det är ju också en smula svårt när man inte helt vet vars man har den andra personen. Ibland skulle jag vilja kunna läsa tankar. Men bara ibland. Skulle man kunna kontrollera en sån förmåga? Jag menar om man kunde välja att läsa någons tankar eller inte när som helst, skulle man då tappa tilliten till folk? Skulle man kunna låta bli att inte veta exakt allt en annan person tycker och tänker om en hela tiden? Skulle man lita på att det som sägs är detsamma som det som rör sig i en persons inre? Hmm.. jag tror jag ändrar mig. Jag skulle inte alls vilja kunna läsa andras tankar. Vill hellre kunna tro på det goda i människor mer än att alltid veta precis vad de tänker. Visst, då kan man bli sårad, men jag vill inte förlora hoppet om mänskligheten, trots allt vi gör. Dock kommer det alltid att finnas vissa saker jag gärna skulle vilja veta. Men det kommer väl med tiden antar jag. Tålamod, när ska jag lära mig det? Varför är det så jobbigt att gå och vänta på saker?

En tanke slog mig just. Brukar alltid skriva rubriken på alla inlägg först, innan jag börjar skriva själva inlägget. Ofta blir det bara några få rader i texten som rubriken handlar om och sen blir det en massa annat. Lustigt. Ska man börja skriva rubriken sist kanske?

Imorgon ska jag träffa mina tyska vänner igen, dom har varit uppe i Åre och åkt skidor i helgen men nu är dom tillbaka i stan. Ska bli skoj!

Hade inga större planer efter jobbet idag, inga alls faktiskt. Min rumskompis kom och bankade på min dörr och tyckte vi skulle styra upp nå mat. Vi kom som inte på något bra så vi gick till affären för inspiration. Väl där bestämde vi oss för att äta tacos. Sen så ringde vi en gemensam kompis och hörde om han ville vara med och käka och sen hitta på nått skoj. Det visade sig att han och några till skulle käka pizza och se film, men vi lyckades övertala dom att äta tacos istället :P Vi handlade det som behövdes och gick sen hem till våran kompis. Kollade på Twilight. Den var rätt bra tycker jag. Fick en sån där skum känsla efter den var klar att jag ville se den igen. Hade jag varit ensam hade jag förmodligen gjort det. Den här gången nöjde jag mig med att lyssna på theme-låten på youtube. Efter filmen kände jag mig dessutom lite för trött för att vara social, så jag gick hem. Satte mig och övade lite på gitarren. Har varit lat de senaste dagarna och inte övat alls. Inte bra! Fy på mig. Sätter dock tre ackord nu och det går hyffsat snabbt att växla mellan dom i olika kombinationer nu. Det gjorde heller inte lika ont i fingrarna den här gången så det kanske går framåt ändå! Helst av allt skulle jag vilja ha ett piano, men det lär nog dröja. Har ju velat lära mig spela gitarr i flera år nu så det är inte helt fy skam det heller.

Nej, nu tror jag bestämt att det blir lite mera film innan jag ska sova!

Pratade med Anna för en stund sedan, vi hade båda lite saker vi var brydda över. Pratade igenom de saker som bekymrade oss en stund, och sedan, på något riktigt konstigt vänster övergick samtalet till gasiga magar och smygfisar och hur man ska utnyttja den senare för att dölja den första när man är på till exempel en dejt. Höll på att skratta ihjäl mig! Hur i hela fridens namn lyckas vi? Kom också att tänka på att jag och Anna bara känt varandra i ca 2½ år lite drygt, men det känns som att jag har känt henne hela livet. Allt är helt okonstlat oss emellan som hennes ex uttryckte saken. Måste säga att jag instämmer helt och fullt i det. Vi kan berätta vad som helst för varandra utan att den andra tar illa upp eller blir dömande. De dagliga samtalen med Anna har gått och blivit en nödvändighet för min överlevnad mer eller mindre. Nej, det är klart att jag inte avlider på fläcken om vi inte pratar någon dag, men det känns som fel på något sätt. Tror ingen annan har en sån total insyn i mitt liv som hon, inte ens min rumskompis som har blivit en stor del av min vardag. Hade det inte varit för våra samtal tror jag inte att jag hade mått så bra som jag gör i dagsläget.

Jobbet var som vilken dag som helst idag, inget drastiskt hände. Han och hans lilla dotter kom förbi och hälsade på en liten stund innan jag slutade, så det blev en liten sväng på stan med dem efter att jag slutat. Trevligt :) Lillan hade någon form av moodswings stackarn. Hon ska ju inte ha sånna än heller! Pratade med Honom lite om saken och kom fram till att moodswings kanske är priset man får betala för intiution. Han sa att Han aldrig haft moodswings och så har han sagt att han saknar intiution. Det kanske ligger något i det :P Nej, skämt åsido. Fast ni som saknar intiution, hur fungerar allt om ni inte kan känna på er saker? Har flertalet gånger pratat med vänninor om saker som vi tycker är glasklart, trots att vi inte sagt saken i fråga rakt ut. Men oftast går man bet på det ändå för det blir förbisett av personen som var det tänkta målet för hinten eller vad det nu kan vara. (Märks det att jag försöker att uttrycka mig på ett så diplomatiskt sätt som möjligt?) Kan erkänna att jag slitit mitt hår i frustration och funderingar över varför en viss hint inte blev besvarad ett x antal gånger. Kanske måste lära mig att det ibland är nödvändigt att skriva saker på näsan på vissa personer. Har dock väldigt svårt att accpetera att det finns personer utan intiution. Det lär nog ta ett tag innan jag får in i huvudet att så inte är fallet.

Sov inte alls bra inatt. Vaknade strax efter kl 7 och det kändes som att jag inte sovit alls. Det var som att jag bara blinkat och så var det morgon. Usch. Lyckligtvis hade jag kvällspasset på jobbet idag så jag kunde somna om en stund till. Vaknar strax efter kl 10 av att telefonen låter. Mamma har skaffat en ny mobil och sitter och exprimenterar med MMS (innan hade hon ingen kamera på telefonen). Strax efter MMSet får jag ett SMS; "Hej jag har provat att skicka ett mms, har du fått det/kram" Sötmamma :) jag tror inte att hon har upptäckt leveransrapporter ännu :P

Blev bjuden på lunch av Bambi, det blev thaimat idag. Gott och mycket trevligt :) Efter lunchen var det dags att gå till jobbet, för en hyffsat seg kväll. Alla gäster utom ett sällskap kom mer eller mindre i en klump, och de sista var förstås sena. Det är inget ovanligt, men det som störde mig var att jag ringde dom för att ta reda på deras ankomsttid och de säger "vi är där om 15-20 minuter". Klockan var då 21.20 Dom kom ungefär 22.10 Suck. Aja, inte mycket att göra än att vänta på dom och stänga sen. I övrigt var kvällen näst intill händelselös.

Nej, nu ska jag göra ett till försök på gitarren innan det är dags för sängen. Frukostpasset imorgon, hoppas jag får sova ordentligt inatt.

Har varit ledig i nästan en vecka, och idag när jag ska tillbaka till jobbet vaknar jag med halsont och huvudvärk (nej, jag blir inte bakis av ett glas vin). Visst, det är inte kul att vara sjuk när man är ledig, det är det ju aldrig, men det är ännu mindre kul att vara sjuk om man måste vara glad och trevlig mot gäster hela tiden. Blev hyffsat less tidigare idag på grund av det. Spenderade större delen av dagen i sängen, klev bara upp för att äta frukost och duscha, sedan gick jag och la mig igen ända tills det var dags att göra sig klar för jobbet. Lyckligtvis gick huvudvärken över rätt snabbt.

Dagen har varit rätt händelselös. Vi gjorde tre pass av två på jobbet så jobbade bara 5 timmar ikväll. Helt ok. Stod och pratade matlagning och grillning med en av stamisarna hur länge som helst, kan säga att fiskgratängen jag köpte från hemköp precis innan jobbet inte verkade så lockande efter det. Tycker om att småprata med gästerna sådär. En annan stammis kommer alltid ut till receptionen och dricker en kopp kaffe och äter ett par skorpor varje gång han bor hos oss, och då blir det alltid lite småprat. Riktigt trevligt tycker jag, även om dom är främlingar, mer eller mindre.

Drabbades av en släng av hemlängtan idag. Antar att det beror på att jag bokat biljetter hem. Det är lustigt det där. Varje gång jag har planerat att åka hem får jag världens hemlängtan precis en vecka innan jag ska åka. Dagen efter är allt som vanligt igen, men just den dagen är hemsk. Hoppas att jag slipper det den här gången. En annan, mindre trevlig tanke slog mig idag. Det finns en person som sårat mig mer än någon annan. Har ingen kontakt med honom eller så, men då och då kommer jag på mig själv med att tänka på honom. Det är inte bra alls. Hans mamma hade lagt upp en bild på deras familj på facebook idag. Fick mig att tänka på allt som hänt. Det är helt sjukt vilket grepp den killen hade om mig. Helt sanslöst. Helst av allt skulle jag vilja radera honom ur mitt minne, bara släppa taget och verkligen inte tänka på honom någonsin mer. Men det går inte. Varför gör man sånt? Kommer att tänka på dom som blir misshandlade av sin partner. Inte för att mitt ex någonsin slog mig, men en god vän kallade det "psykisk misshandel". Jag är böjd att hålla med. Varför är det så svårt att bara strunta i personen som gjort en illa, vända ryggen till och aldrig titta tillbaka? Och nej, för Er som har hört min historia, jag tänker verkligen INTE ta upp kontakten med honom igen och jag skulle aldrig ens tänka tanken på att ta honom tillbaka. Förstår inte heller varför jag ens ägnar honom en sekund av mitt liv. Verkar inte kunna glömma bara. Det är nästan så att jag börjar (till viss mån) förstå mig lite på personer som blir misshandlade hemma men ändå stannar kvar/kommer tillbaka. Men bara lite. Dock kommer jag aldrig att låta någon göra så mot mig igen. Aldrig.

Mötte upp mina tyska vänner på campus idag för att äta lunch. Som att det var kul att se dom igen! Det kändes som att dom aldrig åkt härifrån, vi plockade upp precis där vi slutade sist. Efter maten gick vi ner på stan och strosade en stund, sen gick vi och fikade. Efter fikat hamnade vi nere i badhusparken på solstolarna dom har där som man kan låna. Hur skönt som helst. Satt där i den strålande solen och pratade om allt möjligt, precis som det alltid har varit. Lite senare gick vi åt varsitt håll för att äta middag och lite sånt, men senare på kvällen kom en av tyskarna plus en gemensam kompis hit och hängde en stund. Drack lite vin tillsammans, pratade och spelade Guitar Hero. Det har blivit mycket sånt spelande senaste tiden insåg jag just, men det är ju roligt så det spelar ju mindre roll. Jag har haft en av de bästa dagarna på länge, jag har verkligen saknat de här två personerna sedan de åkte härifrån, och idag fick jag äntligen krama om dom och skratta med dom igen. Underbart!

Dagen idag har varit bra på flera sätt. Har inte funderat någonting, utan bara njutit av goda vänners sällskap och det fina vädret. Den där oroskänslan som har stört mig i en veckas tid har känts som bortblåst sedan gårdagens hemgrupp och det har varit så lättande. Vad som än händer så kommer det att bli till det bästa, även om jag inte ser vad som är det bästa just nu, så kommer jag att inse det så småningom.

Just det ja, bokade biljetter för en sväng hemåt igår. Snart får jag träffa familjen och så världens bästa Anna! Jag längtar nästan ihjäl mig!