Lyckades faktiskt somna hyffsat "tidigt" igårkväll, trots min långa powernap på eftermiddagen/kvällen. Vart nästan imponerad av mig själv när jag vaknade strax efter kl 7 i morse helt av mig själv. Och som att det var underbart att vända mig om och somna om en stund till. Tror jag hann med 3 sånna omvändningar och omsomningar innan kl 11. Inte dåligt alls enligt mig! Efter en lång dusch och frukost begav jag mig ut på gatorna för att ta en promenad/ett willysbesök med en god vän. På väg hem från affären körde några av hennes kompisar förbi och erbjöd oss skjuts. Hon hade handlat en del så det var rätt bra tajmat måste jag säga! Hängde hos henne en stund och sen begav jag mig ner till parken med en nyinköpt pocketbok och en påse godis som sällskap för att njuta av solen denna vackra vårdag. För det är verkligen en vacker dag, på alla sätt och vis.

Har sprungit på en hel massa människor som jag inte sett på hur länge som helst idag. Fyra stycken för att vara bestämd. Inte dåligt alls. Det bästa mötet var nog min före detta granne och hans sambo precis utanför ica. Fick en trevlig pratstund :) Han var en gång i tiden en del av min allra innersta krets, vi och en gemensam vän till umgicks näst intill dagligen, han hade extranyckeln till min lägenhet och jag hade hans. Flertalet gånger har vi knallat in i varandras lägenheter för att låna saker utan att den andra var hemma. Ja, det är klart att vi pratade med varandra först, annars är man inte vidare väluppfostrad, eller? Kan inte annat än erkänna att jag saknar studenttiden, eller rättare sagt alla människor man lärde känna medans man pluggade. Det är nästan så att ibland jag saknar alla dagar man satt och pluggade i biblioteket, trots tentaångesten man hade då, bara för sällskapets skull. Goda vänner växer verkligen inte på träd.

Nej, nu måste jag ta och göra någon nytta, snart kommer en god vän över på lite mat innan det är dags för smygpremiären vi ska på ikväll och mitt rum ser ut som ett bombnedslag, nästintill bokstavligen.

Klev upp strax före kl 6 i morse för att köra pappa till jobbet och sen bege mig till flygplatsen tillsammans med mamma. Ovanligt lite trafik på vägarna för att vara den tiden på morgonen tyckte jag, men sånt ska man inte klaga på. Flygresan gick bra, köpte mig en tidning om historia så hade något att göra hela vägen, flyningen är ju inte så lång. Väl på flygplatsen ute på Frösön upptäckte jag att det inte går några flygbussar från mitt flygbolags ankomster, INTE BRA! Hade ingen aning om hur jag skulle ta mig från flygplatsen och hem, det är ju en ganska bra bit ändå och taxi låg inte direkt inom min budget så att säga. Men då fick jag återigen en gnutta hopp om mänskligheten igen. En snubbe som skulle köra ut nå baggage åt SAS gick förbi och frågade om jag ville ha skjuts in till stan. TACK tänkte jag (och sa det också förstås). Det var en trevlig människa, som gjorde en vänlig gärning utan att få ut något av det, man träffar verkligen inte sånna varje dag.

Hann inte vara hemma så länge innan en god vän ringer och tycker att jag ska följa och äta lunch i stan, så sagt och gjort. Lunch på en thai-restaurang och sen en sväng på stan. Underbara fönstershopping *sarkastisk*. Det blev en kopp te på ett fik och sen var det dags att bege mig ut till vårdcentralen för att kolla upp min yrsel. Kan inte påstå att sjuksköterskan jag träffade var speciellt engagerad. Hon tyckte att jag nog bara hade sån där yrsel man får av att ställa sig upp för fort och att det skulle försvinna om jag satt och svängde huvudet fram och tillbaka en stund varje dag. Gick dock inte med på hennes svar eftersom att jag har ränt runt som en tätting de senaste dagarna hemma och det har inte gett med sig ändå. Efter många om och men gick hon med på att boka in mig hos en läkare på fredag. Nu kommer jag dock att komma försent till jobbet på fredag på grund av det, men jag hoppas att det kan lösa sig på något sätt. Men som att jag ogillar människor som inte tar mig på allvar, hann nästan bli arg på sjuksköterskan och jag avskyr verkligen att vara arg.

Jag var tydligen ganska trött när jag kom tillbaka hem igen. Somnade strax efter 17-tiden och vaknade igen nu strax efter kl 21. Inte bra alls, jag som hade tänkt försöka få en vettig dygnsrytm igen, antar att jag får ta det en annan dag. Imorgon blir det smygpremiär av en ny butik som öppnar i stan, blev inbjuden att följa med av min vän som jag träffade på lunch idag och hans företag. Ska bli trevligt!

Imorgon bitti är det dags att bege sig till ösd igen. Vemodigt på ett sätt, men det är ju ingen ny känsla. Känner mig alltid såhär innan jag ska åka härifrån. De människor jag älskar allra mest, min familj, finns ju här. Vet inte hur många gånger frågan "kommer jag någonsin att bo här på riktigt igen?" har snurrat i mitt huvud idag. Jag har inget svar. Jag vet inte ens om det är det jag vill. Det beror så mycket på vad som händer i framtiden. Jag vill inte låsa mig vid någonting förräns jag är säker på vad jag vill och det är jag verkligen inte just nu. Tar dagen mest som den kommer, det är lättast så.

Hade en lunchdejt med en väldigt god vän idag, som jag givetvis försov mig till. Suck. Avskyr att stressa när jag precis har vaknat, jag blir som ur gängorna hela dagen nästan. Det var en trevlig lunch dock, ska inte klaga på det. Men det hade förstås varit trevligt om vi hade hunnit surra lite mera, men hon hade ett jobb som kallade och då är det bara att gilla läget. En liten stund är ju bättre än att inte ses alls. Precis när jag skulle släppa av henne på hennes jobb efter lunchen ringer dom från polisen. Dags för vittnesförhör över händelsen som utspelade sig i lördags på hamburgerhaket. Kändes lite skumt och väldigt formellt på något sätt när han inledde med "Ja, det här är då ett vittnesförhör angående....." Men men, man blev en erfarenhet rikare i alla fall.

Lekte lite med favoritkillen ute på gården idag. Fick krångla mig nästan ända längst in bland all bråte i cykelskjulet för att få fram en tennisboll som i vanliga fall ligger på ett mycket mer tillgängligt ställe. Som att jag skämmer bort den hunden, men jag kan verkligen inte låta bli, han är alldeles för söt. Som att jag kommer att sakna dom fyrbenta bestarna när jag åker härifrån.

Mamma kokade palt till middag idag. MUMS! Det blev en riktig familjemiddag av det också. Syrran och hennes man kom och brorsan kom med sin sambo och sina bonusbarn och deras hund. Mammas bästa väninna kom också så det var riktigt fullt runt bordet. Palt måste vara den godaste och billigaste mat man kan bjuda på. En gång bjöd jag 10 pers på det och la bara ut ca 200kr på allt. Inte illa det inte! Mätta och belåtna blev dom också :)

Hon jag träffade för lunch idag skrev just på msn att en av hennes kollegor som jag hann hälsa på helt snabbt idag tyckte att jag var snygg. Hehe, lite kul att höra! Inte mycket annat att säga än; Tack för komplimangen!

Imorgon blir det att stiga upp med (eller före) tuppen. Måste skjutsa pappa till jobbet på vägen till flygplatsen och han ska vara på plats halv 7. Önskar jag vore LITE trött iallafall.

Sov över 12 timmar natten till idag. Antar att jag var trött från lördagnattens bravader. När man tänker efter så somnade jag ju inte förräns runt 5 någon gång, och vaknade strax efter kl 10 på söndagen, så jag anser mig ha rätt till att ha varit sliten. Hursomhelst, min yrsel har fortfarande inte gett med sig, även om den inte är lika intensiv som den var onsdag och torsdag. Irriterande nog ändock. Antar att jag får kolla upp det när jag kommer tillbaka till östersund om det inte har gått över tills dess.

Tog en promenad med favoritkillen tidigare. Det var lika trevligt som alltid. Tyvärr kan han inte gå på så långa promenader längre, han börjar ju bli gammal. Dock vet han så väl att han blir bortskämd med godis när han och jag är ute och går, då och då tittar han intensivt på min ficka och ger sig inte förräns han får en smakbit. Söthund! Tänk om hundar levde lika länge som människor, vilka vänner de skulle vara! Mer villkorslös kärlek får man leta efter. Ärliga är de också och lojala. Gah, jag vill ha en hund själv! Just nu är det dock inte möjligt vare sig ekonomiskt eller tidsmässigt. Det är inte rätt att skaffa en hund om man sen inte har ordentligt med tid till den. Antar att jag får vänta tills jag är pensionär om inte annat, om inte världen har gått under innan dess förstås.

Skulle sätta mig och kolla på en film här på datorn för en stund sedan, men får snällt vänta eftersom att en windowsuppdatering måste installeras först och den här gamla burken klarar tydligen inte av att hantera både installationen och spela en film samtidigt. Tålamod är verkligen inte min bästa vän.

En god vän till mig har sagt att måndagar är den värsta dagen på veckan. Helgen känns som en evighet bort och att göra planer för kommande vecka känns bara jobbigt eftersom att föregående helg precis passerat och den verkar omöjlig att slå. Jag anser inte att alla helger är något speciellt, ofta jobbar jag ju ändå helg. Men det kommer att krävas otroligt mycket för att slå helgen som just varit. Antagligen är det därför som idag känns som ett enda stort "meh" just nu. Skrutt åkte hem igårkväll och nu har jag ingen aning om när jag kommer att träffa henne igen. På onsdag är det dags att åka tillbaka till östersund för att ha en helg med jobb att se fram emot. Jippi. Just nu känns det halvt om halvt meningslöst att bo där borta. Visst, jag har mitt jobb och underbara vänner där, men jag vill ha mer. Familjen och alla platser som jag känner till lika väl som insidan av min egen ficka finns här. Samtidigt längtar jag efter ett nytt äventyr. Ramlade in på ams sida med jobbannonser utomlands. En bondefamilj på Nya Zeeland söker efter en svensk Au Pair, bland många andra. Men äventyr behöver inte innebära en resa till andra sidan jordklotet. Ett äventyr kan inträffa lika mycket hemma, kanske bara runt husknuten, som en halv värld bort. Jag vill ha ett äventyr, någonstans.

Som det kanske framgått av föregående inlägg sov jag inte alltför många timmar natten till idag. Har inte varit på efterfest på åratal, så jag hade legat av mig en del. Är hur trött som helst. Dock hade jag ju anledning att inte vilja åka hem och avsluta kvällen direkt efter incidenten på hambrugerhaket med den galna tanten. De få timmar jag sov sov jag som en stock, men hade inte skadat att sova någon timma till. Men men, det är inte alltid man får som man vill, jag antar att det finns dom som har det sämre än jag. Har kommit fram till att det kan vara en sjuk boost för självförtroendet att en attraktiv person "jagar" efter en på ett lite lagomt sätt (det får självfallet inte gå överstyr förstås). Mitt ego fick sig en rejäl boost igår, utan att jag bett om det alls.

Frågar dock mig själv hur viktig "jakten" är för killar. Är det verkligen så att man som tjej ska och bör spela svårfångad? Och är det verkligen SÅ hemskt när en tjej säger till/visar en kille att hon tycker om honom? När det händer brukar dom flesta killar lägga benen på ryggen och springa sin väg fortare än kvickt. Vad är det ni är så rädda för? Igår upplevde jag något av ombytta roller. Jag jagade verkligen inte efter min för kvällen trogna följeslagare, stundtals dissade jag honom totalt faktiskt. Skrutt var den viktigaste för mig igår så han kom definitivt i andra hand. Har aldrig betett mig så förr. Men trots flertalet gånger diss från min sida så letade han rätt på mig bland alla människor ute på krogen mer än en gång, övertalade sin kompis att stanna och vänta utanför i kylan medans jag och Skrutt dansade klart och bjöd både mig och Skrutt på fyllekäk efteråt. Jag förstår inte alls. Killar är verkligen komplicerade varelser. När man dissar och är svårfångad hänger ni kvar nästan som ett plåster, men om man visar att man tycker om er så kan ni inte komma iväg fort nog. Vart är logiken i det? Hur tänker ni ens?

Jag vet inte riktigt vars jag ska börja... Ok, kanske från början. Efter att ha grundat med en god pizza sprättades skumpaflaskan under tiden som vi gjorde oss iordning för vad som skulle bli en av de galnaste kvällarna i hela mitt liv. Efter någon timme kom min käre bror och körde oss in till stan till en förfest hos ett gäng danskar och en litau. Dom hade avskedsfest för tre vänner så det var en hel del människor där. Riktigt trevligt. Fick höra att jag hade ett vackert namn av nån snubbe som jag inte kommer ihåg vad han hette. Lite kul. Fastnade sen i ett samtal med en litau som hade ett gäng dreadlocks i nacken men i övrigt ett snaggat huvud. Tyckte den frisyren var rätt tuff.  Förfesten var riktigt trevlig, dom hade till och med en privat trubadur. Blev en del drinkar och vi var på ett topphumör när vi gick vidare till krogen över alla andra krogar, Kalles. Sunkit som det vara må, men som att jag älskar detta ställe! Skrutt fixade in oss före i kön och dessutom gratis. Jag klagar verkligen inte! Dock fick våra följeslagare (en dansk och litauen med den tuffa frisyren) snällt ställa sig sist i kön. Haha, bara lite elakt av oss :P Men men, vi var inte så brydda, utan vi styrde kosan mot dansgolvet via baren så Skrutt fick hälsa på sina gamla jobbarkompisar. Givetvis önskade vi "Sexyback" av DJn och efter en liten stund fick vi sällskap av grabbsen vi dumpat i kön. Sen spårade saker och ting ut en aning. Men på ett bra sätt. Självklart tappade vi bort varandra titt som tätt, men vi hade ju iallafall varsin följeslagare under hela kvällen. Skrutt råkade tydligen ut för bravader i ölförrådet med dansken och själv blev jag upplyft på en barstol av han med dreadlocks. När stolen senare behövde flyttas på lyfte han upp den med mig på, inte att jag skulle kliva ner inte. Vaddå "plats-sitt-kvar"-känsla :P

Gick till Det bästa hamburgerhaket i världen för mat runt stängningstid för krogen och drabbades av ännu fler bravader. Eller iallafall Skrutt. En sur tant trängde sig före i kön och det var ju sjävklart inte uppskattat alls. Det hela resulterade i en hel del hårda ord och slutligen klippte tanten till Skrutt i ansiktet. Helt galen var hon, tanten. Dansken slängde ner henne på golvet men hon fortsatte slå i luften ändå. Crazy. 112 ringdes men de kopplade vidare till nån telefonkö hos polisen. Inte ok. Tillslut vinkades en passerande polisbil in från gatan istället. Namn, nummer, redogörelse och signalement lämnades av oss och sen fick jag och Skrutt åka polisbil en liten bit för att se om hon fortfarande var kvar på hamburgerhaket, men det var hon inte tyvärr. En anmälan har gjorts, men det är osäkert om det kommer att bli någon utredning eller inte eftersom att tanten var borta. Våra för kvällen trogna följeslagare hade gått hem till sig med vår mat så vi gick dit för att äta. "För"festen var fortfarande igång så vi hakade väl på mer eller mindre, delade på en öl med Skrutt, ringde min kära bror som skulle skjutsa oss hem och meddelade att han kunde gå och lägga sig istället, det blev han glad över. Av någon skum anledning spelades låten "Im yours" HELA tiden, och i alla rum. Visst, det är en bra låt, men SÅ bra är den inte. Blev lagomt less. Skrutt tog saken i egna händer och slog på en annan låt. Tack, tänkte jag.

Somnade inte så mycket senare, dock höll Skrutt ut till kl 7 i morse. Galet. Sov gott i en säng som på något vänster verkade vara olika hög på olika ställen, det kanske var en sån där elevations-säng tänkte jag ett antal gånger, men tog inte reda på om så var fallet, kom mig inte för att fråga. Mjuk var den iallafall. Vaknade runt halv 11 när Skrutt ringde från ett annat rum i lägenheten och ville veta om jag levde. Ringde brorsan runt 11 och han kom och hämtade upp oss runt halv 12-kvart i 12 någonting. Nu sen vi kom hem och har redogjort för våra bravader för varandra har vi svårt att hålla oss för skratt. Hade trott att trettondagsafton (som var senaste gången jag och Skrutt festade ihop) inte skulle gå att slå. Förväntningarna hade dessutom varit skyhöga för den här kvällen, men vi toppade på ett sätt jag inte trott var möjligt. Hade helt galet roligt och sånna här kvällar har jag bara varit med om när jag och Skrutt gjort P-town osäkert. Kommer att leva LÄNGE på den här kvällen. Tack Skrutt för en oförglömlig kväll!

Ikväll ska jag och Skrutt göra P-town osäkert. Som att det ska bli roligt. Det spelar ingen roll hur mycket/lite folk det är, vilket folk det är eller vars vi hamnar, när Skrutt och jag kommer igång blir det alltid minnesvärda och asgrymma kvällar. Om en stund ska vi åka och grunda med en pizza och sen ska vi hämta upp mina kära föräldrar. Sen drar vi igång! Chaffis är fixad, drickat inhandlat och outfitsen bestämda. Pratade med en vän jag inte träffat på länge också, kanske blir en förpärla med han och hans vänner. Skulle vara skoj! Annars blir det nog någon annanstans. Inte för att det spelar någon roll som sagt. Sist satt vi här hemma i mitt gamla flickrum bland bråte och flyttkartonger och hade lika roligt ändå :)  Det är verkligen så skönt att umgås med bästa vännen som känner mig utan och innan. Jag behöver inte någon mask överhuvudtaget när jag är med henne, hon vet vem jag är bättre än någon annan och hon accepterar mig precis för den jag är. Underbart med sånna vänner. Ikväll är det du och jag Skrutt :D